Jag har varit på konsert ikväll i Värnamo kyrka med Gislaveds kammarkör. En musikalisk upplevelse av julsånger och visor. Underbart! En av sångerna de sjöng var just ”Underbart är kort” och texten talade till mej. ”Bara en enda ros på ett evigt klänge, så är livet; trist varar länge, men underbart är kort, alldeles för kort”
Så kan jag känna ibland i livet efter honom. Underbart var kort, alldeles för kort. Men ändå underbart och det är jag evigt tacksam för. Det är inte alla som får uppleva den kärlek jag fått erfara. Det är inte alla som träffar sin själsfrände. Det är inte självklart att alla kärleksrelationer är så självklara som vår var.
Men underbart blev kort och jag blev påmind om en händelse via en reklamsnutt på tv från Cancerfonden. En son som rakar av håret på sin pappa, som fått cancer. När Johnny fick sin sista cellgiftsbehandling så började han ganska snart tappa håret, det låg tussar på kudden. Han bad mig att klippa av allt. Det gjorde jag, under mina tårar - och hans.
Han var mån om sitt utseende ända till slutet, så att förlora håret var ett tufft slag för honom. Men eftersom cellgiftsbehandlingen var verkningslös fick den avbrytas och håret började växa tillbaka. Denna gång lockigt - han hade inte lockigt hår innan. Vi skojade en hel del om det.
Humor var ett sätt att orka. Den hade han kvar ända till slutet, så länge han kunde prata. Fortfarande går jag igenom hans sista vecka i livet i mitt minne då och då. Bit för bit slutade hans kropp att fungera, han förlorade förmågan att röra sig, sakta, från fötterna och uppåt. Till slut kunda han inte ens blinka.
De sista fem dagarna kunde han inte prata men jag vet att han hörde. Så jag fortsatte att prata med honom och jag låg och höll om honom när han tog sitt sista andetag. Det är ett minne som aldrig kommer att blekna. Men mitt i all sorg är jag tacksam för att jag fick vara där. Tacksam för att jag fick uppleva den kärlek vi delade.
Underbart är kort, alldeles för kort. Men ändå trots allt underbart och ovärderligt. Det är inget jag nånsin vill vara utan, den upplevelsen av underbart. Att gå vidare betyder inte att glömma, utan att bära med sig allt underbart i hjärtat och låta allt det goda var det som man minns.
❤️❤️❤️
SvaraRadera