En händelserik helg

En trevlig helg är till ända, fylld med olika aktiviteter - som vanligt när det gäller mej. Jag är ju inte den som bara sitter hemma och glor. I lördags kom min syter hit, vi gick på stan och shoppade, käkade lunch och shoppade lite till. Det är så himla roligt att ha henne nära nu så vi kan ses bara sådär över dagen. 

På kvällen var det dags att vara eventvärd på Gummifabriken tillsammans med några andra från föreningen Djurens Vänner. Gummifabriken anlitar ideella föreningar att sköta om gardroben, biljettkontrollen och dörrvakt i auditoriet. Det är väldigt trevligt och dessutom får man ju se eventet utan kostnad.

På söndagen hade vi öppet hus på katthemmet på Birger Jarlsgatan. Vi öppnade kl 12 men vi i styrelsen träffades vid 10 för att förbereda och ställa iordning. Vi hade fika, lotterier och försäljning av lite hantverk, stickat, virkat, broderat och handgjorda smycken. När vi öpnnade dörrarna strömmade folk in och det var en strid ström hela eftermiddagen.

Jätteroligt att så många kom, är intresserade av vår verksamhet och en del skrev upp sig för att adoptera en katt. Då får de komma senare en i taget, och hälsa på katten som fångat deras intresse. Vi fick även lite gåvor till katterna i form av mat och pengar. Hjärtevärmande att så många stöttar oss i arbetet!

Efter det gjorde jag ett hembesök hos en person som var intresserad av att vara jourhem/fosterhem till en hemlös katt i väntan på adoption. Vi gör alltid hembesök hos nya jourhem så att vi kan gå igenom vad som förväntas av dem och vad de kan förvänta av oss. 

Efter det så åkte jag och hämtade en kvinna som jag är kontaktperson för via kommunen. Vi träffas varannan vecka och hittar på något tillsammans. Hon bor på ett gruppboende så en kontaktperson blir ett sätt att få komma ut och göra ”vanliga” saker som vi tar för givet. Äta på restaurang, gå på konsert eller bio, gå ut och fika, gå på stan eller något annat.

Denna gång hade hon önskat att få komma hem till mej, så det gjorde vi och käkade kvällsmat tillsammans och tittade lite på tv innan det var dags för henne att bli hemskjutsad igen. Nu har jag kurat ihop mej under en filt i min fötölj framför tv’n och nu blir det inget mer gjort idag kan jag lova!

Dessutom har det varit lite dramatiskt med familjen, då min pappa föll ihop hemma och blev hämtad med ambulans. Tack och lov har de trygghetslarm och en sköterska var snabbt på plats och larmade ambulansen. Han blev inlagd över natten, men det var inget allvarligt. Han är ju 93 år, har haft hjärtproblem ett bra tag och han fick förmodligen helt enkelt ett blodtrycksfall.

Nu är han hemma igen och mår som vanligt. Men självklart blir det ett litet stresspåslag på oss anhöriga, innan man vet läget. När man uppnått hans ålder vet man ju aldrig vad som kan hända och vilken dag som blir den sista. Och även om man logiskt förstår att en dag tar livet slut, så tänker man genast när något sådant händer - nämen inte idag!

Föräldrarna har man ju haft med sig hela livet och de har alltid funnits där och stöttat genom allt. Att en vacker dag bli tvungen att ta farväl känns jobbigt och sorgligt. Så man får ta en dag i taget och glädjas åt varje dag vi har tillsammans. Det andra tar vi när det kommer. 

Året som god man

 Så var det dags för den årliga redovisningen av mitt godemansskap. Jag sköter ekonomin åt en person som inte klarar av att ta hand om sin ekonomi. Man blir utsedd av kommunen och rapporterar till överförmyndarförvaltningen. En gång om året ska man lämna in sin redovisning.

Det är ett digert arbete att sammanställa ett helt års räkenskaper. Sen ska kommunens blanketter fyllas i, de är inte heller smidiga. När förvaltningen bytte chef gjordes blanketterna om. De skulle bli enklare, men när man gjort detta i över tio år och skapat formulär i excel som matchar blanketterna, ja då får man tänka om.

Dessutom är det lite rörigt, då man på ett ställe ska ange inkomsten i brutto och på ett annat ställe i netto, det gäller att hålla tungan rätt i mun och tänka rätt och räkna rätt. När alla siffror var inmatade i mitt ark så ska ju inkomsten och ingående saldo på banken matcha utgifterna och utgående saldo, det gjorde det inte.

Jag vet ju att jag har alla siffror i ordning, vad kan jag ha gjort för fel? Jag höll på hela lördagen men fick inte rätsida på det. Gick en promenad i solen och återgick till räkenskaperna igen. Hittade fortfarande inte vad som var fel.

Stängde ner och roade mej med mello på tv istället, den tredje deltävlingen. Hittade faktiskt en favoritlåt, Melanie Wehbes låt ”For the show”. Återstår att se hur det går för henne vidare i tävlingen. I övrigt är tyvärr tävlingen en ganska trist tillställning enligt mitt tycke.

Efter en god natts sömn kastade jag mig över min redovisning igen. Jag började från början och prickade av belopp för belopp. Plötsligt hittade jag det! Jag hade kastat om en 5:a och en 2:a och det gjorde hela skillnaden! Nu plötsligt stämde det! Ett halleluja-moment!

Nu kunde jag sammanställa mina siffror i blanketten och avsluta föregående år, för nu har ju redan ett nytt år börjat. Så jag hoppas att de behåller de nya blanketterna ett tag, så att mina excel funkar framöver. I alla fall är det stora jobbet avklarat för i år och det känns väldigt bra. Den där årsredovisningen är liksom något jag tycker är sådär lagom roligt...

Mellan vinter och vår

 Vädret har varit blandat denna veckan, jättekallt, isigt, snöigt, soligt, varmt och regnigt. Januari och februari är trista månader vädermässigt. Jag längtar verkligen till våren nu, med sol och värme. Kunna börja plantera ute och fixa iordning uteplatsen.

I lördags morse sken solen och jag hörde fågelkvitter för första gången i år. Det var ljuvligt och ger en föraning om de härliga tider som ligger framför. Men det märks redan att dagarna blivit längre och ljusare och det ger energi.

I skogsdungen på andra sidan vägen där jag bor håller kommunen på att bygga en ny förskola. Skogen har sågats ner och allt är en stor byggarbetsplats. Jag är bara orolig för ”mina” igelkottar som bor där. Hoppas de har klarat sig, det återstår att se.

Jag brukar ju mata dem, inte så mycket på sommaren men de kommer fram till hösten. Min förhoppning är att de kunde äta upp sig innan vinterdvalan så att de vaknar friska och fina. Jag hoppas verkligen att deras sovplatser är orörda trots bygget.

Men nu är längtan till nästa årstid stor. Jag vill ha sol och värme och blommor och plantor. Hoppas våren kommer snart och stannar länge! Våren kommer alltid med en känsla av nystart. Allt börjar om, träden blir gröna, blommorna tittar fram, fåglarna sjunger, gräset växer. En ljuvlig tid!

Mello-cirkus

 Nu har mello-cirkusen dragit igång för i år. Tyvärr var det mer cirkus än mello. Musikstilarna var väldigt olika, vilket är bra, så att många kan hitta något man gillar. Men alla så kallade humorinslag i pausarna var verkligen en sorglig historia.

Det var verkligen inte något av det som var roligt, utan det drog ner stämningen och helhetsintrycket av kvällen. För stort fokus låg på dessa märkliga pausakter och och alltför lite tid lades på det mest spännande momentet i tävlingen - för det är ju faktiskt en tävling - omröstningen. 

Första låten till finalen plockades ut direkt, sen blev det en lång trist transportsträcka till nästa resultat. Sen rusade man iväg och plötsligt var semifinalisterna klara och den andra finalisten. De tre som åkte ut nämndes inte alls. Var inte deras bidrag till tävligen alls viktiga plötsligt?

Dessutom krånglade mello-appen så att man kunde inte följa resultatet där heller, den bara stod och väntade på resultat, men då var redan programmet slut. Jag är kanske udda, men jag saknar det där momentet när man redovisar röster på en tavla med siffror.

Jag fattar att man vill göra nytt, tänka nytt, förnya och modernisera. Men när man rationaliserar bort tävlingsmomentet till förmån för plumpa skämt, fumlig trollkarl och osande svordomar, ja då tycker jag att det inte känns en gnutta modernt, bara löjligt.

Trots det kommer jag förmodligen att se resterande deltävlingar och finalen, för att jag vill höra musiken. Det är väl därför som tittarsiffrorna trots allt håller i sig. Vi är ändå många som vill höra låtarna och är musikintresserade över lag.

Kritiken på sociala media var också stundtals hård av detta evenemang, återstår att se om de tar till sig av det eller fortsätter i samma stil. Att provocera och skapa debatt är också ett sätt att skapa uppmärksamhet. Som Hjalmar Söderberg skrev:

“Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”