En trevlig helg är till ända, fylld med olika aktiviteter - som vanligt när det gäller mej. Jag är ju inte den som bara sitter hemma och glor. I lördags kom min syter hit, vi gick på stan och shoppade, käkade lunch och shoppade lite till. Det är så himla roligt att ha henne nära nu så vi kan ses bara sådär över dagen.
På kvällen var det dags att vara eventvärd på Gummifabriken tillsammans med några andra från föreningen Djurens Vänner. Gummifabriken anlitar ideella föreningar att sköta om gardroben, biljettkontrollen och dörrvakt i auditoriet. Det är väldigt trevligt och dessutom får man ju se eventet utan kostnad.
På söndagen hade vi öppet hus på katthemmet på Birger Jarlsgatan. Vi öppnade kl 12 men vi i styrelsen träffades vid 10 för att förbereda och ställa iordning. Vi hade fika, lotterier och försäljning av lite hantverk, stickat, virkat, broderat och handgjorda smycken. När vi öpnnade dörrarna strömmade folk in och det var en strid ström hela eftermiddagen.
Jätteroligt att så många kom, är intresserade av vår verksamhet och en del skrev upp sig för att adoptera en katt. Då får de komma senare en i taget, och hälsa på katten som fångat deras intresse. Vi fick även lite gåvor till katterna i form av mat och pengar. Hjärtevärmande att så många stöttar oss i arbetet!
Efter det gjorde jag ett hembesök hos en person som var intresserad av att vara jourhem/fosterhem till en hemlös katt i väntan på adoption. Vi gör alltid hembesök hos nya jourhem så att vi kan gå igenom vad som förväntas av dem och vad de kan förvänta av oss.
Efter det så åkte jag och hämtade en kvinna som jag är kontaktperson för via kommunen. Vi träffas varannan vecka och hittar på något tillsammans. Hon bor på ett gruppboende så en kontaktperson blir ett sätt att få komma ut och göra ”vanliga” saker som vi tar för givet. Äta på restaurang, gå på konsert eller bio, gå ut och fika, gå på stan eller något annat.
Denna gång hade hon önskat att få komma hem till mej, så det gjorde vi och käkade kvällsmat tillsammans och tittade lite på tv innan det var dags för henne att bli hemskjutsad igen. Nu har jag kurat ihop mej under en filt i min fötölj framför tv’n och nu blir det inget mer gjort idag kan jag lova!
Dessutom har det varit lite dramatiskt med familjen, då min pappa föll ihop hemma och blev hämtad med ambulans. Tack och lov har de trygghetslarm och en sköterska var snabbt på plats och larmade ambulansen. Han blev inlagd över natten, men det var inget allvarligt. Han är ju 93 år, har haft hjärtproblem ett bra tag och han fick förmodligen helt enkelt ett blodtrycksfall.
Nu är han hemma igen och mår som vanligt. Men självklart blir det ett litet stresspåslag på oss anhöriga, innan man vet läget. När man uppnått hans ålder vet man ju aldrig vad som kan hända och vilken dag som blir den sista. Och även om man logiskt förstår att en dag tar livet slut, så tänker man genast när något sådant händer - nämen inte idag!
Föräldrarna har man ju haft med sig hela livet och de har alltid funnits där och stöttat genom allt. Att en vacker dag bli tvungen att ta farväl känns jobbigt och sorgligt. Så man får ta en dag i taget och glädjas åt varje dag vi har tillsammans. Det andra tar vi när det kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar