Året som god man

 Så var det dags för den årliga redovisningen av mitt godemansskap. Jag sköter ekonomin åt en person som inte klarar av att ta hand om sin ekonomi. Man blir utsedd av kommunen och rapporterar till överförmyndarförvaltningen. En gång om året ska man lämna in sin redovisning.

Det är ett digert arbete att sammanställa ett helt års räkenskaper. Sen ska kommunens blanketter fyllas i, de är inte heller smidiga. När förvaltningen bytte chef gjordes blanketterna om. De skulle bli enklare, men när man gjort detta i över tio år och skapat formulär i excel som matchar blanketterna, ja då får man tänka om.

Dessutom är det lite rörigt, då man på ett ställe ska ange inkomsten i brutto och på ett annat ställe i netto, det gäller att hålla tungan rätt i mun och tänka rätt och räkna rätt. När alla siffror var inmatade i mitt ark så ska ju inkomsten och ingående saldo på banken matcha utgifterna och utgående saldo, det gjorde det inte.

Jag vet ju att jag har alla siffror i ordning, vad kan jag ha gjort för fel? Jag höll på hela lördagen men fick inte rätsida på det. Gick en promenad i solen och återgick till räkenskaperna igen. Hittade fortfarande inte vad som var fel.

Stängde ner och roade mej med mello på tv istället, den tredje deltävlingen. Hittade faktiskt en favoritlåt, Melanie Wehbes låt ”For the show”. Återstår att se hur det går för henne vidare i tävlingen. I övrigt är tyvärr tävlingen en ganska trist tillställning enligt mitt tycke.

Efter en god natts sömn kastade jag mig över min redovisning igen. Jag började från början och prickade av belopp för belopp. Plötsligt hittade jag det! Jag hade kastat om en 5:a och en 2:a och det gjorde hela skillnaden! Nu plötsligt stämde det! Ett halleluja-moment!

Nu kunde jag sammanställa mina siffror i blanketten och avsluta föregående år, för nu har ju redan ett nytt år börjat. Så jag hoppas att de behåller de nya blanketterna ett tag, så att mina excel funkar framöver. I alla fall är det stora jobbet avklarat för i år och det känns väldigt bra. Den där årsredovisningen är liksom något jag tycker är sådär lagom roligt...