De små sakerna

 Det är de små sakerna som förändrar ditt liv. Vilka rutiner du har på morgonen, hur du tänker om dig själv, vad du läser och vad du tittar på, vem du delar din energi med, vem som har tillgång till din tid och din uppmärksamhet. Sådant kan du ändra på och då ändrar du riktningen på ditt liv.

Det måste inte vara stora, omvälvande saker som blir det som ändrar ditt liv, även om det självklart är så också. Särskilt saker som drabbar dig som du måste hantera. Men det är ju oftast inte sådant du väljer själv utan måste anpassa dig till.

Men de små sakerna styr du själv och de formar också ditt liv och den du är som människa. Låt inte bara det som drabbar dig eller det som andra vill att du ska vara eller göra, bli det som avgör ditt liv. Det du kan välja ska du noggrant överväga och välja klokt.

Livet är en ständigt pågående process och behöver ständiga justeringar. Världen förändras, vi förändras, omständigheter förändras. Om vi vill påverka riktningen på vårt liv behöver vi ta de chanser som finns till förändring. Det är inte egoistiskt, det är kärlek. Både till mig själv och min omgivning.

Slut på semestern

 Semesterns sista dag tillbringades med att fira min mammas 88-årsdag. I morgon återgår jag till jobbet och vanliga vardagar. Det har varit underbart med ledigheten, främst sovmorgnarna, då jag är en riktig tröttmössa på morgonen men pigg på kvällarna. Får se hur det går att somna i tid, det blir nog svårt att komma in i en annan rytm.

Det är i alla fall fantastiskt att fortfarande ha båda föräldrarna i livet. 88 år är mamma och pappa blir 93 i oktober. Jag vet att livet kan svänga snabbt och de har båda haft sina duster med sjukdomar. Varje dag vi får tillsammans är inte självklart utan jag försöker verkligen ta vara på varje stund vi får.

Semestern har i alla fall varit precis så bra jag hade hoppats och jag har gjort allt jag tänkte. I mina planer har jag även inkluderat helt aktivitetsfria dagar, bara vila, läsa, lyssna på sommarprat och kolla på serier. Soliga dagar har jag njutit av till fullo utomhus och jag kan inte bli mer solbränd, tror jag, utan att ha åkt utomlands.

Jag har fått mycket tid tillsammans med min syster, som nu äntligen flyttat ner till Småland under sommaren. Det finns inte ord för hur glad jag är för det. Att ha en syster som dessutom är ens bästa vän är minsann inte självklart utan något jag verkligen är tacksam för.

Att ha en person i mitt liv som känt mig hela livet, som är lika glad i att hitta på saker som jag - och tycker om samma saker, det är underbart! Sen är vi olika på vissa sätt men ändå förstår vi varann och accepterar varann fullt ut. En gemensam historia och samma rötter gör banden ännu starkare.

Nu är hon tillbaks i norrland några dagar för att fixa det sista med det gamla huset. Jag är kattvakt åt gamla Belle. Hon klarade resan galant men nu tyckte jag att det vore synd att utsätta henne för det en gång till. Så nu bor hon hos mej en vecka. Hon är så lugn, snäll och tillgiven så det är inga problem.

Jag fortsätter att mata igelkottarna, men de har inte varit alla fyra samtidigt fler gånger. Det blev ju lite gruff senast över fatet med mat. Den största ställde sig mitt i maten, burrade upp sig och fräste åt de andra. Det blev nog lite dålig stämning... men det kommer en och annan under ett par kvällstimmar, vet ju inte om det är samma eller olika men strunt samma. Söta är de.

Dags att förbereda morgondagen, fixa matlåda, packa ner arbetskläderna, ladda jobbmobilen och gå och lägga mej i tid. I morgon är det måndag och för mig blir det startskottet för hösten. Jag hoppas på spännande dagar, lyckliga dagar och oväntade vändningar runt nästa hörn. Livet kan vara intressant och roligt om man bara öppnar ögonen och hjärtat för det som kommer.

2/3

Semestervecka två av tre har passerat. Denna veckan har jag varit och hälsat på min svägerska i Västerviks skärgård. Underbara, vilsamma dagar med långa pratstunder, god mat och dryck, hundpromenader, sol, sommarprat i radion och tid att läsa på bryggan. Soffaslapp framför tvn på kvällarna med hundarna vid fötterna. Ljuvligt!

Det är sjätte sommaren utan min älskade och för min svägerska är det fjärde sommaren utan hennes partner. Gott att ha varann, förstå varann och dela känslor och tankar. Johnny sa alltid att hans syster aldrig skulle släppa taget om mej, och så har det blivit. Det är inte självklart men en fantastisk ynnest.

Skön hemmadag på lördagen, handla lite, laga lite mat för att stoppa i frysen, packa upp och tvätta. Idag har jag varit nere vid torpet och syrran och hennes dotter var i deras stuga precis nedanför min. På eftermiddagen hämtade vi våra föräldrar så de fick komma ut en stund, det var uppskattat.

Här hemma har jag fått finbesök på min uteplats. För ett par veckor sedan kom en igelkott förbi så jag började mata den med kattmat. Sen kom det två. Jag fick be min granne mata varje kväll när jag var bortrest. I fredags kväll kom det tre kottar och igår kom det fyra! Helt fantastiskt!

Alltså måste dom kommunicera med varann. Kom med mej, här finns det gott käk! Det är en ganska liten, två mellanstora och en riktigt stor. Den största är lite tjurig, sätter sej mitt i maten, burrar upp sej och fräser åt de andra. 

De låter lite som katter, fräser och morrar. När de äter smackar de högt och kurrar lite gulligt. Jag kan sitta på huk bara någon meter ifrån och titta på dem. Fashinerande att man kan komma så nära vilda djur! Kanske har de blivit lite tama när de rör sig här i radhusområdet.

Nu går jag in i sista lediga veckan för denna sommaren. Det blir lite av varje som jag har inplanerat. En resa till Helsingør, Skänninge marknad och en shoppingtur till Ullared. Vi får se om jag får lite mer sol så jag kan fylla på solbrännan lite innan allt återgår till vardag med att jobba, äta, sova.

Jag har verkligen kunnat njuta av min semester i år, tagit vara på varje dag, haft sköna sovmorgnar och gott om tid till familj och vänner. Gett mig tid för återhämtning och inte fyllt varje dag med en massa aktiviteter. Vädret har mestadels varit soligt och varmt så jag har inget att klaga på. En bra sommar helt enkelt!

Första semesterveckan

 Första semesterveckan har passerat och det har varit en bra vecka. Vila, sol, värmerekord, familj, torpet, High Chaparral, middag på Rose Garden, Värnamo cruising och framför allt efterlängtade sovmorgnar. Även om jag inte kan sova lika längre som förr, är det ändå gott att kunna ligga kvar och morna mej.

Nu laddar jag för en ny vecka, på tisdag åker jag och hälsar på min svägerska i Västerviks skärgård. Det har blivit en fin tradition att åka dit en gång varje sommar. Vi har båda upplevt sorgen att förlora mannen vi älskat så vi har alltid mycket att prata om.

Men främst blir det glada minnen vi delar. För det är så man uthärdar saknaden, att minnas allt roligt och fint vi upplevt tillsammans. När man har någon som delar dessa minnen blir det extra värdefullt. 

Så även om veckan innebär lite resande och miljöombyte vet jag att det blir härliga, vilsamma dagar med god mat och dryck, promenader och utflykt med fyrhjulingen, förhoppningsvis lite sol på bryggan och vackra solnedgångar över skärgården. 

I år har jag verkligen fokuserat på att ta igen mig, njuta av mina lediga dagar och inte ha ett fullspäckat schema varje dag. Ge mig tid att läsa, slumra lite, kolla på tv och inte känna att jag slösar bort en dag för att jag inte gör en massa sysslor. Återhämtning är också värdefullt.

Det är ju faktiskt därför vi har betald ledighet. För att göra ingenting, få tid att roa oss, få tid att njuta av att bara vara, hemma eller borta, ute eller inne. Vad än som får oss att känna oss glada och tillfreds med livet. Egentid helt enkelt!

Nu börjar semestern!

 Nu är det söndag kväll och i morgon börjar semestern på riktigt. Jag har inga planer för morgondagen, precis som det ska vara. Jag behöver landa i känslan av att vara ledig. På helgen brukar jag laga middagar till veckan som kommer, så att jag har matlådor att ta med. Nu vehöver jag inte det men jag lagade ändå ett antal måltider som jag lämnade över till mina föräldrar idag.

De tycker det är jobbigt med att fixa mat så jag ville gärna hjälpa dem med det. Nu behöver de bara koka potatis, ris eller pasta till middagsmaten. Det fixar de. Färdigmat i all ära, men hemlagat är ändå ett strå vassare.

När vi räknade ut råvarukostnaden konstaterade vi att varje portion kostar 5:- och billigare kan det inte bli. Ändå får de bra mat i form av pannbiffar, korv stroganoff, kycklingfilé, lax och panerad fisk. Jag gjorde även leverbiffar, det var många år sen sist, men det är något jag vet de uppskattar.

De har gjort så mycket för mig genom åren och alltid ställt upp när jag behöver. Att återgälda det på detta enkla sätt är en mycket liten gåva från mej till dem. Men kan jag göra deras liv lite lättare på äldre dar gör jag gärna det.

En annan gest av kärlek är när min dotter ringer och erbjuder mej en inloggning till deras nya Paramount-konto. Där finns alla nyare Star Trek-filmer och serier. Vilken lycka för mig! Nu har jag allt jag behöver för regniga dagar! Så himla gulligt att tänka på mej och veta exakt vad jag tycker om!

I veckan som kommer ska jag besöka High Chaparral med släkten, fortsätta måla i torpet och sedan kommer min vän Anna till helgen. Vi har verkligen stöttat varann i vått och torrt, få känner mej så väl som hon och våra samtal är långa och intellektuellt stimulerande. Hon är en synnerligen fantastisk människa!

Vad som händer därefter får ni höra om nästa gång jag skriver. Vad som hänt blir det säkert också en summering av. Men nu ska jag njuta av filmen Star Trek Nemesis! 

Nedräkning

 En vecka kvar till semestern. Det är konstigt hur man funkar, man ställer in sig på ledigheten och blir tröttare och tröttare för varje dag som går fram till dess. Spelar ingen roll om man har tidig eller sen semester, man ställer in sin tanke på de hägrande lata, fria dagarna med sovmorgnar och sena sommarkvällar.

Jag hoppas att det blir varmt och soligt, det är det bästa jag vet. Lite inbokat har jag, men inte överbokat varje dag utan det blir tid till att bara vila, läsa och njuta av livet. Ska träffa släkt och vänner och sen får vi se vart lusten tar mig.

Redan denna helgen har jag försökt varva ner, så att det ska kännas som semester direkt. Annars kan det ta några dagar innan man fattar att man är ledig. Jag ska verkligen försöka njuta varje dag och ta till vara varje stund.

Jag tar tre veckor nu för jag vill spara semester till januari, då jag planerar att åka och hälsa på min son och sonhustru i Australien. De bygger hus nu så i höst är det klart och de flyttar till Geelong, någon dryg timme söder om Melbourne. 

Det ligger ganska nära havet så läget är fantastiskt, i början av en av de stora sevärdheterna - The Great Ocean Road. En slingrande väg utmed havet på sydkusten, med regnskogen på andra sidan vägen. Koalas klättrar i träden och kängurus hoppar runt på fälten. I skuggan vilar en och annan emu. 

Har man tur kan man få se en wallaby, de är ganska skygga. I havet simmar hajar och stingrockor så ska man bada gör man det på avskärmade badplatser. Men det fnns också gulliga sälar som ligger på stenarna vid vattenbrynet, det finns till och med pingviner, som härstammar från sydpolen.

Jag har inte träffat min son på 2,5 år pga corona och i år kunde de inte komma hit då de som sagt är mitte uppe i husbygget. Det är svårt att inte kunna ses, riktigt svårt. Man får lära sig att tränga undan känslorna av saknad för att inte bli deprimerad. Men när man väl ses då brister alla fördämningar och känslorna väller fram!

Men först ska jag glädjas åt min sommarsemester - och umgås med nära och kära. Om ett halvår när Sverige är som sämst med kyla, regn och blåst, då tar jag flyget till sommaren på andra sidan jorden. På så sätt får jag det bästa av vår värld!

Delandets paradox

 Jag har funderat lite på delandets paradox. Om du delar ett äpple med din vän så får ni var sin halva. Allt som är i den fysiska världen blir mindre ju mer du delar det. Men om du delar din kärlek, dina positiva känslor, så förblir de lika stora, oavsett om du delar dem med flera. Du älskar din partner, sedan får ni ett barn, som du älskar lika mycket, och sen får ni ännu ett barn och kärleken är fortfarande lika stor.

Delar du din övertygelse, det kan vara religion, politik eller någon annan livsfilosofi så kan den faktiskt växa när den delas. Du berättar för andra vad du tror, tänker och tycker och vissa kanske håller med dig och därmed växer din övertygelse.

Delar du dina negativa känslor, din sorg, din oro, så blir de lättare att bära, även om de förblir lika stora. Men ditt perspektiv kan förändras och du kan hantera det svåra när du vet att du inte är ensam. Någon annan har fått veta, fått höra, bryr sig om.

Det finns en styrka i att inte vara ensam med sina jobbiga känslor. Det finns en kraft i att veta att någon annan har gått igenom samma sak som jag gör just nu. Någon förstår mig, jag är inte tokig. Det är helt normalt att känna och tänka som jag gör nu.

När vi vågar dela livet med varann, de äkta känslorna, inte det ytliga, glättiga, vi presenterar på våra sociala media, då händer något med vårt inre. När vi vågar öppna upp det sårbara kan vi också få stöd och uppmuntran. Det som känns oöverstigligt kan bli möjligt tack vare att vi bär varann.

Detta är såklart inget som ska delas med alla, utan med några få som du känner förtoende för. Eller kanske hittar du en grupp som har samma erfarenheter som du. Det viktigaste är att inte sluta sig, bära allt inombords, grubbla och fundera runt i cirklar. Du behöver någon som bryter det.

Prata med din partner, din vän, din släkting, din kollega. Hitta någon du känner att du kan du kan anförtro dig åt. Kanske kan ni hjälpa varann vidare i livet, få andra perspektiv. När du delar det kommer det kännas lättare. 

Om man har negativa tankar behöver man ta itu med dem för att kunna må bättre. Man behöver analysera sig själv och jobba med sig själv. Det är inte enkelt men det är nödvändigt om man vill ha livskvalitet. Det är värt lite jobb för att må bättre. Det vet jag.