Lycka, vad är det?

Det sägs att lycka kan inte köpas för pengar. Ändå kan vi känna oss lyckliga när vi köper saker. Jag var ute på mellandagsrean och det var massor med människor ute i affärerna, och trots att vi borde vara nöjda efter julen fanns där många behov, eller begär. Vi gör fynd och vi är lyckliga.

Att göra ett bra köp, ett bra fynd, ett bra kap - gör att vi känner oss glada, lyckliga. I alla fall en liten stund. Självklart kan det inte ersätta lyckan med gemenskap, relationer, vänner och familj. På samma sätt som allt detta kan göra dig som allra mest olycklig. Ensamhet, alienering, utanförskap, övergivenhet. Det mest smärtsamma i en människas liv. 

Ja, man kan välja att stänga av sina känslor. Eller bedöva dom. Det kan vara ett sätt att stå ut, att orka med en jobbig situation. När någon gör dig illa kan du välja att gå eller stanna och blunda. Man kan konfrontera eller vika undan. I det läget kan man köpa sig lite lycka, man kan skingra tankarna med att strosa runt i butikerna och shoppa. Men hur gör man då man inga pengar har? 

Jag är övertygad om att lycka inte kan köpas, lycka finns i livet självt. I vardagen som pågår, i sunda relationer du har. Rikedom i sig skapar inte lycka, möjligtvis ett bekymmersfritt liv. Men man vet aldrig vad som livet kan drabba oss med, sjukdom, olyckor, brustna relationer och den rikes största fasa - fattigdom.

I mitt liv är lycka det samma som mina barn, mina släktingar och vänner, hundarna, en solig dag, en god måltid, en komplimang, en kram, ett leende. Inget av detta kan köpas för pengar och därför är det oerhört dyrbart och värdefullt. Vi går mot ett nytt år om bara ett par dagar och jag har redan bestämt mig för att vara lycklig. Tillåta mig vara lycklig för det är jag värd. Ta varje tillfälle till lycka, umgås med barnen, släkten och vännerna, vända ansiktet mot solen, äta gott, ta emot ett uppmuntrande ord, kramas och ge bort många leenden. 

"I'm so happy and that ain't wrong, there's nothing wrong with being happy..." (Salem Al Fakir)

Nytt år, nya möjligheter. Nya chanser att få vara lycklig.

H.D.S.L.

Julefrid

Söndag kväll och det har blivit då som jag oftast sitter ner med min blogg. Idag är det dan före dan före dopparedan. Mina två barn har åkt att fira jul med sin pappa. Jag har varit ute i affärerna en liten runda, packat min väska och slagit in de sista julklapparna. I morgon bitti far jag de fem milen till mina föräldrars hem. Inte det hus där jag växte upp men där föräldrarna är, där är liksom ändå hemma. Jag ska fira jul med släkten, föräldrar, bror och svägerska, moster, kusin med familj. Det blir traditionellt, varmt, välkomnande och tryggt. Vi har inga småbarn med oss denna jul så det blir stillsamt men det gör inget. Det blir min första jul utan barnen och det känns konstigt. 

Jag ska passa på att hälsa på goda vänner också när jag är där. Det gäller att ta vara på tillfällena och göra det bästa av varje dag och stund. Att sitta och önska att allt vore annorlunda skulle bara skapa frustration men ingen förändring. Att istället skapa en trevlig stund av de tillfällen som kommer i min väg är betydligt mer fruktsamt och berikande. 

Man behöver inte älska varje stund av livet men man kan se möjligheter och man kan ta lärdom. Man kan alltid fortsätta utvecklas som människa och man kan göra något bra för någon annan man möter. Julen är ju gåvornas tid och det måste inte vara dyrbara presenter. Det kan även vara tjänster, uppmuntran, beröm eller kanske en kram? Något kan du säkert ge.

Ordspråket säger ju att det är saligare att ge än att ta, och det ligger en stark kraft i att göra något gott för någon annan. Du känner dig glad, lite stolt och uppmuntrad att du kunde bidra till att göra denna dag till en lite bättre dag för någon annan. Det tycker jag symboliserar julen mer än något annat. Att göra gott, vara vänlig och hjälpsam, komma med lite ljusglimtar in i någon annans liv.

När du själv sedan hamnar i en grå tid så ska du se att någon annan kommer dej till mötes med sitt lilla ljus. 

Jag önskar dej en fin, ljus jul på det sätt som just du vill ha det. I stora eller små sällskap, men jag önskar att du själv fått välja din situation och därmed kan man känna frid, hur det än ser ut. 

Tomten finns inte, men änglar finns:)

Kram och H.D.S.L.

Älska mig för den jag är

Idag är det tredje advent. Det blir andra julen jag bor i stan och denna lägenheten. Förra året var jag precis nyskild, nu har det gått ett år och känslan är så annorlunda. Det känns bra, mycket bättre än jag nånsin vågade hoppas.

Jag har hittat bra promenadvägar för mig och hundarna, vi har vant oss vid området och det är så mysigt att vandra runt nu i december och se alla som pyntat så fint med ljusstakar och stjärnor i sina fönster.

Jag har pyntat och bakat lussekatter och pepparkakor. Helgen har tillbringats med släktingar och det blir en sån där varm och härlig känsla i hjärtat när man möter nära och kära. Det är något speciellt med släktband, det bara är så. Man vet att de finns där om man behöver, och man behöver aldrig vara ensam.

En del är till och med lite oroliga över att jag är just ensam. Men det är ju något jag valt själv och något jag behöver just nu. Jag njuter faktiskt av ensamheten och längtar inte efter någon mer person i mitt liv just nu.

Visst är det så att jag får mycket sällskap och kärlek från mina två barn och närhet och tillgivenhet av mina två hundar. Så jag kan inte tycka att jag saknar något. Vardagen är fulltecknad och jag har både min kyrka och många goda vänner om jag vill ha annat sällskap. Dessutom har jag min tro och mitt andliga liv som är ytterligare en dimension som berikar mitt liv. En plus-meny:)

Så sist men inte minst har jag min blogg här. Det betyder mycket för mig att få skriva av mig, att genom det jag skriver ner också kan analysera mina känslor och tankar för att bringa ordning och reda. Mitt sinne strävar efter det. Det betyder också mycket att ni, mina läsare, ger respons, uppmuntran och beröm. Jag är på en själslig resa nu där jag söker min självkänsla. Självsäkerhet har jag gällande vad jag kan prestera, men självkänsla i vem jag är, om jag duger, om jag är älskvärd för den jag är, den känslan söker jag. För den har jag förlorat. 

Mary Kay Ash sa att alla människor har en osynlig skylt på sig där det står "Make me feel important". Alla har ett behov av att bli bekräftade, sedda och uppskattade av någon. Det är att ha sunda relationer när man kan ge och ta emot sådant. Det är inte att jaga berömmelse eller att omge sig med personer som säger det rätta för att vara till lags. Det är när hjärta talar till hjärta som det blir på riktigt och det är då man verkligen kan ta emot. 

Någon är viktig för dig. Tala om det. Tro inte att det inte behöver sägas högt. Det måste sägas för att bli verkligt. Ulf Lundell sjunger så bra i sin låt "Snart kommer änglarna att falla": ...vi är människor och det är märkligt, och kanske svårt och omöjligt ibland, var inte rädd för det som är verkligt...

Var inte rädd för det som är verkligt. Var inte rädd för sanningen. Förtryck inte dina egna känslor, det som är du och ditt. Ibland måste man våga för att vinna.

H.D.S.L.

När livet gör oss illa

"As I walked out the door to the gate that would lead to my freedom, I knew if I didn't leave my bitterness and hatred behind, I'd still be in prison" (Nelson Mandela)

En man som satt fängslad i 27 år på politiska grunder, blev en stor ledare i sitt land. Han dog i veckan, 95 år gammal. Ett långt liv, ett fantastiskt liv, ett fantastiskt citat.

Det är få som kan identifiera sig med hans öde men vi får alla vara med om att livet gör oss illa, människor sårar oss, vi blir illa och orättvist behandlade. Vad detta gör med oss kan vi välja. Vi kan stanna kvar i bitterhet och hat, eller vi kan gå vidare och lämna det bakom oss.

Jag menar inte att vi ska låtsas som om ingenting har hänt, bara skaka av oss och gå vidare. Känslor behöver bearbetas och förhoppningsvis blir man både klokare och starkare. Men att älta det som hänt, att fastna i negativa tankespiraler och ständigt pilla i såren, det gör mig svag, bitter och besviken. Det gör mig till en förlorare, ett offer.

Jag vill lära mig av livsläxan, gå vidare och använda mina kunskaper till hjälp för andra. Jag har bestämt mig för att inte låta det negativa ta över mitt tankesätt. Jag har bestämt mig att inte bli bitter. Ja, jag tror faktiskt att det är ett viljebeslut. Det är klart att om du väl fastnat där i bitterheten och hatet, är det en lång svår väg ut ur det. Men jag kan säga att jag upplevt min beskärda del av att livet gjort mig illa, att människor sårat mig och att jag blivit orättvist behandlad. Jag vet vad det vill säga med motgångar och tuffa tider. Men jag vet också att man kan bara besegra det onda med det goda.

Som Nelson Mandela sa, om jag inte lämnar min bitterhet och hat bakom mig, kommer jag alltid att befinna mig i ett fängelse. Det är jag själv som är den stora förloraren. Man säger att när man förlåter någon som inte förtjänar det, så blir man själv befriad. Jag släpper taget om den personen och går vidare med mitt liv. Annars kommer den personen att ständigt förfölja mig i mina tankar och dominera mina känslor.

Jag behöver inte kunna förstå motivet eller handlingen, jag kan förlåta i alla fall. Sedan är det upp till den personen att leva sitt liv på sitt sätt, i förlåtelse eller bitterhet. Jag har inte ansvar för andra människors känslor, bara mina egna. Att vakta över mitt hjärta är inte bara ett val, det är min skyldighet mot mig själv och det liv jag fått som gåva.

Shit happens, livet drabbar oss alla, ibland hårt och ibland orättvist. Men glöm då inte att allt kan man inte förstå, men allt kan man förlåta. Inte för deras skull, men för din egen skull.

H.D.S.L.

Advent

Idag är det första advent och lägenheten är pyntad och klar. Jag började i fredags med att plocka upp ljusstakar och stjärnor. På balkongen sitter en granrisgirlang med färgade lampor och en julgransmatta ligger på balkongbordet. Idag har vi satt upp julgranen och nu är alla juldekorationer på plats - krubban, kyrkan, änglarna, juldukar och gardiner.

Ja, jag gör allt klart till första advent. Jag är ingen såndär som plockar fram lite till advent, lite mer till lucia och resten till julafton. Nej jag kör hela racet direkt. Jag gillar att njuta av allt pynt hela december, kanske för att jag i grunden är dekoratör och har lärt mig att julen börjar första advent. I mitt barndomshem skulle allt pyntas dagen före julafton. Granen skulle kläs och pyntet fram. Det var ett fasligt schå och mamma höll på långt fram på natten. Ett av mina första barndomsminnen är just från kvällen före julafton. 

Jag var väl bara runt fem år och mina föräldrar hade stoppat mig i säng. Det var ju jättesvårt att somna för det var ju så spännande! I morgon skulle det vara julafton! Minns pirret i magen och glädjen och spänningen som bubblade runt i kroppen! I alla fall så somnade jag till slut och när jag vaknade hörde jag ljud från köket. Jag tassade upp och där stod mamma vid spisen, risgrynsgröten puttrade på och hon höll på att sätta upp små tomtar på kaklet ovanför spisen. "God jul" sa jag till mamma. "Nä" sa mamma, "du har bara sovit ett par timmar, det är fortfarande kväll". Fy vilken besvikelse! Vilken oerhört lång julenatt! Då var det så lagom muntert men nu minns jag händelsen med ett nostalgiskt leende.

Men nu är granen är på plats och klädd, jag köpte en plastgran förra året. Eftersom man ändå ser att den är konstgjord så tyckte jag att jag lika gärna kan skaffa mig en häftig dekorationsgran så min gran är vit! Kulorna är turkos, lila, mässing och bruna. De flesta med glitter. Guldglitter och en ceriserosa toppstjärna samt en slinga med 80 färgade lampor gör mitt julträd komplett. Lite extremt kanske men oohh så snyggt och så glad jag blir när jag ser den!

Lite pynt är gammalt, en del har jag köpt under åren och en del är nytt. Det är väl detta som är charmen, att varje sak bär ett minne och en tanke. Julen är ju en tid för många familjetraditioner men det är ju inte möjligt att alltid bevara allt som det alltid har varit. Nya generationer kommer, gamla försvinner, relationer inleds och avslutas. Familjer och släkter förändras hela tiden. Därför kan man inte alltid hålla fast vid gamla traditioner. När mormor blev för gammal att ha släkten på julaftons kväll så tog mamma över det. När brorsans barn växte upp och fick egna familjer så började dom fira varannan jul med vår släkt och varannan med sin nya släkt. En familj är en levande organism som växer och förgrenas. Julaftonsfirandet kan därför inte vara statiskt, därför gör man sig själv en tjänst om man inser det.

En del har orealistiska förväntningar på julen och de blir helt förtvivlade när det måste göras förändringar. Men den 24 december kommer och går precis som alla andra dagar och de flesta av oss har nog ändå en god jul framför oss att vänta. Även om den inte är precis som den alltid varit. Men nästa år kommer också en jul...

H.D.S.L.