Älska mig för den jag är

Idag är det tredje advent. Det blir andra julen jag bor i stan och denna lägenheten. Förra året var jag precis nyskild, nu har det gått ett år och känslan är så annorlunda. Det känns bra, mycket bättre än jag nånsin vågade hoppas.

Jag har hittat bra promenadvägar för mig och hundarna, vi har vant oss vid området och det är så mysigt att vandra runt nu i december och se alla som pyntat så fint med ljusstakar och stjärnor i sina fönster.

Jag har pyntat och bakat lussekatter och pepparkakor. Helgen har tillbringats med släktingar och det blir en sån där varm och härlig känsla i hjärtat när man möter nära och kära. Det är något speciellt med släktband, det bara är så. Man vet att de finns där om man behöver, och man behöver aldrig vara ensam.

En del är till och med lite oroliga över att jag är just ensam. Men det är ju något jag valt själv och något jag behöver just nu. Jag njuter faktiskt av ensamheten och längtar inte efter någon mer person i mitt liv just nu.

Visst är det så att jag får mycket sällskap och kärlek från mina två barn och närhet och tillgivenhet av mina två hundar. Så jag kan inte tycka att jag saknar något. Vardagen är fulltecknad och jag har både min kyrka och många goda vänner om jag vill ha annat sällskap. Dessutom har jag min tro och mitt andliga liv som är ytterligare en dimension som berikar mitt liv. En plus-meny:)

Så sist men inte minst har jag min blogg här. Det betyder mycket för mig att få skriva av mig, att genom det jag skriver ner också kan analysera mina känslor och tankar för att bringa ordning och reda. Mitt sinne strävar efter det. Det betyder också mycket att ni, mina läsare, ger respons, uppmuntran och beröm. Jag är på en själslig resa nu där jag söker min självkänsla. Självsäkerhet har jag gällande vad jag kan prestera, men självkänsla i vem jag är, om jag duger, om jag är älskvärd för den jag är, den känslan söker jag. För den har jag förlorat. 

Mary Kay Ash sa att alla människor har en osynlig skylt på sig där det står "Make me feel important". Alla har ett behov av att bli bekräftade, sedda och uppskattade av någon. Det är att ha sunda relationer när man kan ge och ta emot sådant. Det är inte att jaga berömmelse eller att omge sig med personer som säger det rätta för att vara till lags. Det är när hjärta talar till hjärta som det blir på riktigt och det är då man verkligen kan ta emot. 

Någon är viktig för dig. Tala om det. Tro inte att det inte behöver sägas högt. Det måste sägas för att bli verkligt. Ulf Lundell sjunger så bra i sin låt "Snart kommer änglarna att falla": ...vi är människor och det är märkligt, och kanske svårt och omöjligt ibland, var inte rädd för det som är verkligt...

Var inte rädd för det som är verkligt. Var inte rädd för sanningen. Förtryck inte dina egna känslor, det som är du och ditt. Ibland måste man våga för att vinna.

H.D.S.L.