Ja, jag gör allt klart till första advent. Jag är ingen såndär som plockar fram lite till advent, lite mer till lucia och resten till julafton. Nej jag kör hela racet direkt. Jag gillar att njuta av allt pynt hela december, kanske för att jag i grunden är dekoratör och har lärt mig att julen börjar första advent. I mitt barndomshem skulle allt pyntas dagen före julafton. Granen skulle kläs och pyntet fram. Det var ett fasligt schå och mamma höll på långt fram på natten. Ett av mina första barndomsminnen är just från kvällen före julafton.
Jag var väl bara runt fem år och mina föräldrar hade stoppat mig i säng. Det var ju jättesvårt att somna för det var ju så spännande! I morgon skulle det vara julafton! Minns pirret i magen och glädjen och spänningen som bubblade runt i kroppen! I alla fall så somnade jag till slut och när jag vaknade hörde jag ljud från köket. Jag tassade upp och där stod mamma vid spisen, risgrynsgröten puttrade på och hon höll på att sätta upp små tomtar på kaklet ovanför spisen. "God jul" sa jag till mamma. "Nä" sa mamma, "du har bara sovit ett par timmar, det är fortfarande kväll". Fy vilken besvikelse! Vilken oerhört lång julenatt! Då var det så lagom muntert men nu minns jag händelsen med ett nostalgiskt leende.
Men nu är granen är på plats och klädd, jag köpte en plastgran förra året. Eftersom man ändå ser att den är konstgjord så tyckte jag att jag lika gärna kan skaffa mig en häftig dekorationsgran så min gran är vit! Kulorna är turkos, lila, mässing och bruna. De flesta med glitter. Guldglitter och en ceriserosa toppstjärna samt en slinga med 80 färgade lampor gör mitt julträd komplett. Lite extremt kanske men oohh så snyggt och så glad jag blir när jag ser den!
Lite pynt är gammalt, en del har jag köpt under åren och en del är nytt. Det är väl detta som är charmen, att varje sak bär ett minne och en tanke. Julen är ju en tid för många familjetraditioner men det är ju inte möjligt att alltid bevara allt som det alltid har varit. Nya generationer kommer, gamla försvinner, relationer inleds och avslutas. Familjer och släkter förändras hela tiden. Därför kan man inte alltid hålla fast vid gamla traditioner. När mormor blev för gammal att ha släkten på julaftons kväll så tog mamma över det. När brorsans barn växte upp och fick egna familjer så började dom fira varannan jul med vår släkt och varannan med sin nya släkt. En familj är en levande organism som växer och förgrenas. Julaftonsfirandet kan därför inte vara statiskt, därför gör man sig själv en tjänst om man inser det.
En del har orealistiska förväntningar på julen och de blir helt förtvivlade när det måste göras förändringar. Men den 24 december kommer och går precis som alla andra dagar och de flesta av oss har nog ändå en god jul framför oss att vänta. Även om den inte är precis som den alltid varit. Men nästa år kommer också en jul...
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar