söndag 10 augusti 2014

Kroppskontakt

När man är gravid (nej det är jag inte nu, det var 18 år sen sist...) så är det plötsligt okej för folk att ta på mej. Dom lägger sin hand på gravidmagen, stryker med handen och ställer frågor eller kommenterar tillståndet. Lustigt, plötsligt när man bär en bebis i sin mage så är det okej för vem som helst att röra mej! Min kropp är plötsligt allmän egendom och de vanliga spärrarna om vår privata sfär är som bortblåst.

Samtidigt som man också vänjer sig vid att bli rörd vid och undersökt både här och där under graviditetsmånaderna. Man blir ett objekt, en bärare av något mycket mer intressant än jag - bebisen. Jag har två barn, har haft två normala graviditeter utan komplikationer och lätta förlossningar. Så om du som läser det här är orolig för att föda barn, hör av dej så ska jag berätta hur odramatiskt det kan vara!

Men varför tänker jag på det här nu? Jo, nu när jag tappat 21 kg kan man ju lugnt säga att det syns! Men nu vill folk också ta på mej. Krama mej, stryka mej över armarna, nypa mej i midjan och känna på revbenen... Märklig känsla. Självklart med allehanda vänliga kommentarer att jag ser fin ut och så. Nån tyckte till och med att jag var för smal...  Jag som har 4 kg kvar till min målvikt! Måste fokusera!

Mötte en god vän i sommar som gjort en magsäcksoperation. Hon har gått ner 40 kilo och håller på med träning som jag för att strama upp sig och bli mer tajt i huden, som nu blivit flera nummer för stort. När vi möttes tog hon tag om min midja och konstaterade att jag var fast och fin. Det kändes inte alls konstigt, eftersom jag vet hur hon menar och jag vet att hon vet att det ligger hårt arbete bakom det resultatet.

Mötte en annan god vän lite senare som utropade "vad snygg du är!" Och det är klart man blir glad av att höra det! Kampen mot vågen fortsätter men har bestämt mig för att ha en vilodag i veckan. Har haft lite ont av träningen de senaste dagarna och det är bäst att lyssna på kroppen. Jag fick också tips att följa Paulo Roberto på Instagram @1paolo2 och han hävdar att man ska vila 1-2 dagar/vecka när man tränar hårt för att inte få höga kortisolvärden. 

Mötte några vänner vid lunch här om dagen och plötsligt diskuterar vi träningsformer och löpartekniker! Helt surrealistiskt! Tänk att JAG, klumpiga tjocka passiva jag, plötsligt vet saker om både styrketräning, cardio och löpning! Det hade jag inte kunnat tro för ett år sen. Men jag har verkligen ett nytt liv. Ett sunt liv, ett härligt liv, ett roligt liv. Nu vet jag också mycket bättre vad jag vill ha och vad jag inte vill ha!

H.D.S.L.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar