Men oftast är jag faktiskt glad. Jag tror det kan bero på att glädje finns i två varianter. Yttre glädje och inre glädje. Den yttre kommer och går med vad som händer och sker. Glad över en ny kappa, en solig dag, lön på kontot, lyckad svampjakt... Glädje som snart är förbrukad och borta.
Men den inre glädjen går djupt. Glad att leva, att vara frisk, att ha goda vänner, någon som älskar mig. Den påverkas inte av en regnig dag eller tomt på bankkontot. Den inre glädjen finns alltid där när allt det där yttre försvunnit. Den glädjen vill jag utstråla varje dag, den är mitt livsfundsment.
Varken jag eller min omgivning vinner något på att jag ger utlopp för en dålig dag. Då kan jag hellre gå ut i skogen och gråta och skrika åt träden och mossan. Många gånger har jag vandrat där i min frustration och ilska. För tråkiga saker händer, motgångar möter oss och ibland tycks problemen hopa sig. Men mitt i all olycka kan jag ändå vara lycklig!
Jag lever. Mitt liv är trots allt värt att leva. Jag har inte gett upp hoppet om att finna lyckan. Jag har ett bra liv, fantastiska underbara barn som är min stolthet, ett bra jobb, en stabil tillvaro, en tro på Gud som ger harmoni och frihet från fruktan. Min livsglädje påverkas inte av yttre omständigheter.
Sen är det ju faktiskt så att glädjen sprider sig i din omgivning. Om du ler så får du snart ett leende tillbaka från någon. När du är glad är det lättare för andra att känna sin glädje. Min glädje kommer inifrån. Varifrån hittar du din glädje? Är det yttre eller inre glädje? Flyktig eller bestående? Vi har alla något att vara glad för. Se till att hitta det och lev sedan i det varje dag!
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar