Visst gör det ont när knoppar brister

...varför skulle annars våren tveka? Ja, så börjar en dikt av Karin Boije. Samma sak med förändring. Det kan också göra ont. Men ibland är det nödvändigt. Att fatta livsavgörande beslut som påverkar inte bara mig själv utan många människor i min omgivning, är det svåraste man kan göra.

Att skiljas påverkade inte bara mig och min partner, utan barnen, släkten på båda sidor och vännerna. Även om beslutet var nödvändigt och oundvikligt, var det ändå det svåraste jag gjort. Vägen fram till beslutet var en lång och förfärlig väg. Från och med nu skulle livet aldrig mer vara det samma för varken mig eller många andra i min närhet. 

Alla beslut i livet är ju tack och lov inte så dramatiska och svåra. Men all förändring innebär andra människors synpunkter. Inte alla håller med om dina val, även om de flesta av dina vänner säkert hejar på dej. Men andras förändring triggar igång något hos andra som kan skapa olust hos dom. Det kan bero på att de själva någonstans önskar en förändring men de vågar inte ta steget, fatta beslutet. Det skapar frustration över andras förändring.

När jag bestämde mig för att ta tag i mitt viktproblem och börja motionera och äta sunt, fick jag lite olika reaktioner. De flesta hejade på mej och uppmuntrade mej, en del sa i all välmening att inte behövde jag banta, jag var ju så fin som jag var. Andra sa efter ett tag att nu får det väl räcka - jag fick ju inte bli fanatisk... En del blev till och med oroliga över min förändring och ville ha tillbaks mitt gamla jag. När man blir bortbjuden ska det tjatas om mat och att jag äter för lite och en liten kaka skadar minsann inte - något måste man väl unna sig...

Men som jag skrivit om tidigare, en alkoholist kan leva utan sprit men en tjockis kan inte leva utan mat. Men jag kan leva utan förädlat socker och vitt mjöl. Jag måste vara konsekvent för min egen skull, för att bryta dåliga invanda mönster och hitta en sund balans så småningom när jag nått min målvikt. Mål och delmål är viktigt.

En vis kvinna sa till mig att ibland måste man spotta i nävarna och ta i så det smakar skit i munnen för att få till en förändring. Kära du, du har rätt, och denna tanke har många gånger burit mig när min kropp protesterat av träningsvärk och utmattning eller när min mage skrikit av hunger. Förändring är ingen lätt resa men jag kan bara konstatera att det är mödan värt. 

Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka? Visst gör det ont att ändra sitt liv, både psykiskt och fysiskt, men tveka inte! Följ ditt hjärtas röst och lyssna inte på bromsklossarna i din omgivning. Gå din egen väg, finn din sinnesro och harmoni. Allting kommer bli bra till slut, du ska se att allting ordnar sig.

H.D.S.L.