söndag 7 september 2014

Förlåt...

Tidigt i livet lär vi våra barn att säga förlåt. När dom gjort något dumt så tvingar vi dom att be om förlåtelse. Motvilligt muttrar dom f'låt medan vi bestämt har föst fram dom. Klart det inte blir med övertygelse och självklart blir ordet förlåt missbrukat direkt. 

Vi lär oss att allt dumt vi gjort blir bra igen bara vi säger det magiska ordet förlåt. Men ordet förlåt löser inga problem. Ingenting blir bra av att jag säger förlåt. Ingenting förändras eller blir bättre av att jag bara säger förlåt. 

Det som är viktigt är insikten om mitt fel och känslan av ånger. Att säga förlåt är absolut inte fel, men det måste komma från hjärtat och innebära en vilja till förändring. Det måste vara ett resultat av att jag ångrar mig och vill korrigera mitt misstag. 

Att bara kasta ur sig det lilla ordet förlåt och sedan fortsätta på samma dåliga sätt löser inga problem. Att säga förlåt måste följas av en intention till förändring. Sen kan vi alla göra fel och fel igen. Men att kunna erkänna att man gjort fel är både stort och starkt.

På den andra sidan ligger styrkan i att kunna förlåta. Även om jag vet att den andre har gjort fel så kan jag förlåta ändå. Om man kan inse att alla gör fel och misstag, även jag själv, är det betydligt lättare att mötas som människor. Ja, till och med om den som gjort mig illa inte ber om förlåtelse eller kanske inte ens inser att hen har gjort mig illa, så kan jag ändå välja att förlåta. 

Inte för att slippa bråk eller för att vara snäll mot den andre. Utan faktiskt för min egen skull. För så länge du bär på oförlåtelse och oförsoning i ditt sinne så kommer den som gjort dig illa ha en stor plats i dina tankar. Negativa tankar och obekväma känslor. Släpp dig själv fri och ditt sinne genom att förlåta och släppa taget. Först då blir du fri på riktigt och kan möta framtiden utan negativa tankar från det förflutna.

Personen du väljer att förlåta behöver inte vara medveten om det, hen kanske inte ens lever längre, eller saknar insikt om sitt fel eller förmåga till ånger. Då kan du vara både storsint och ödmjuk och förlåta ändå. En vacker dag är det kanske du som behöver förlåtelse trots att du inte förtjänat det.

H.D.S.L. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar