Besserwisser

Det är intressant med människor som alltid vill berätta hur saker och ting ska göras för att det ska bli på rätt sätt. De som alltid har en stark åsikt och alltid framför dom lika starkt. De som har sig själva som måttstock på världen och har ett omåttligt behov av att tillrättavisa andra.

Det är intressant att lyssna till hur andra anser att jag ska lyckas med mitt liv. Hur jag ska träna, hur jag ska äta, hur jag ska dejta. Oftast tycker dom inte att jag gör rätt. Nähä, sådär kan du inte träna! Du får inte springa så långt, du är ju ändå nybörjare! Du får inte springa hela tiden, du måste gå mellan varje kilometer. Du får inte springa ensam, du behöver träna i grupp. 

Men jag vill inte gå, jag vill springa! Går gör jag ändå, fyra gånger om dagen med hundarna. När jag springer vill jag springa och inte tappa farten, tvärtom så ökar jag farten i nedförsbackarna. Bäst springer jag när jag är arg eller upprörd. Då är väl redan adrenalinpåslaget igång. Sämst springer jag när jag är ledsen. Det har varit en snabb och två långsamma rundor denna veckan.

De som har mest kritik att framföra är de som själva inte tränar speciellt mycket. Dom tycker och tänker och drar fram sina egna dåliga erfarenheter, idrottsskador och misslyckanden. Men jag är ju inte dom. Jag lyssnar på min kropp och jag känner min kropp nu. De som ger bäst feedback är de som själva tränar hårt. De kommer med tips och nya infallsvinklar och utbyter erfarenheter.

Du äter för lite, säger dom. Men förut när jag var jättestor, var det minsann ingen som sa att jag åt för mycket. Vad är det som gör att människor anser sig ha rätt att uttycka sina åsikter nu? Lite gott kan du unna dej, säger dom när jag tackar nej till tårtan. De förstår inte att en matmissbrukare som jag inte tycker att äta sötsaker är att unna mig något. Det är att trilla dit i fällan. Att kunna köpa en klänning i vilken butik som helst och hitta en storlek som passar, det är att unna sig! 

Du måste ut och träffa nya män, dejta och flirta, tycker dom. Gå ut på Harry's eller Gästis, tacka ja till fester och partyn. Öppna mina ögon och se alla möjligheter där ute. Men det här är svårt! Hur ska jag våga? Vill jag ens lära känna någon ny? Jag har ingen lust att prova mig fram. Jag tänker väl för mycket, men jag är mer intresserad av insidan än utsidan. Behöver trygghet, ömhet och romantik. Behöver uppmuntran, kärleksfulla ord och uppskattning. Allt det där som jag saknat så länge. Jag är kanske bara feg, men jag tror fortfarande att om det finns kärlek för mig så kommer den att hitta mej. Jag kanske inte behöver leta? Den kanske finns nära och bara väntar?

H.D.S.L.