De flesta av oss har någon knasig grej som vi alltid gör - eller aldrig gör. Inte som Tourettes syndrom, där man tror att det blir en förfärlig olycka om man inte gör en viss sak på ett visst sätt. Men någon sorts ritual har vi alla på något sätt med något i vardagen. Något som vi tycker är nödvändigt men som andra kanske tycker är lite konstigt.
Kanske något så vanligt som att borsta tänderna på morgonen och kvällen, men du skulle inte klara av att inte få borsta tänderna. Du kliver mitt på de vita linjerna på övergångsställena eller följer plattläggningens rutor på marken. Du har en viss ordning på hur du sätter dig i bilen, tar på bältet, ställer in backspegeln, trampar ner pedaler, lossar handbromsen och vrider om nyckeln.
Jag har mina ritualer. Små grejor som jag alltid gör eller aldrig gör. Inget knasigt tror jag inte, men lite småsaker som jag alltid följer. Till exempel när jag öppnar ett nytt kaffepaket. Jag häller över pulvret i kaffeburken och sedan stoppar jag ner näsan i det tomma paketet och andas in djupt. Doften av ett nyöppnat kaffepaket är oslagbar! Jag måste lukta och lukta.
Jag måste alltid pilla bort allt det vita på clementiner och apelsiner när jag skalat dom. Det är ett evigt pillande som en del finner irriterande men jag kan inte låta bli. Jag älskar att göra listor och scheman, excel är en tacksam medarbetare. Både jobb och privat, jag gör listor på allt som kan listas, struktureras eller organiseras. Ja, jag är väl inte administratör av en slump...
Jag har till och med gjort en lista på drömmannens önskvärda kvaliteter. Rangordnat förståss med det viktigaste överst. En sjupunkters lista blev det. Om jag tror att drömmannen finns? Nej, men det är ändå bra att veta vad som faktiskt är viktigt innan jag sveps iväg på rosa moln. De punkter som inte uppfylls, hur viktiga är dom? Har han andra kvaliteter som kan kompensera det?
Kärlek är inte logisk men jag tror att i vuxen ålder kan man styra och kontrollera sina känslor bättre än i ungdomen. Jag kan välja att öppna eller stänga hjärtats dörr och släppa in någon eller inte. Jag kan med vilja inte släppa ut känslor även om dom finns där djupt inne, så djupt att jag kan förneka dom utan svårighet. Men jag undrar om det finns en gräns för hur länge och hur mycket man kan förtränga. Kommer känslorna att dö eller välla ut okontrollerat? Finns det något som inte går att strukturera, förutsäga eller planera?
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar