("Det är inte så att vissa människor har viljestyrkan att förändra sig och andra inte. Det är så att en del människor är redo för förändring och andra inte").
Detta är en nyckel till vad jag upplevt genom livet. All förändring börjar i tankarna. Du kommer aldrig långt enbart med vad andra tycker att du ska göra med ditt liv, eller att dina känslor kommer i rörelse. Det kan funka ett tag men i längden måste det landa i ditt huvud och vidare ner till hjärtat. Där måste förändringen utgå ifrån.
Som när du får tandvärk, du ringer tandläkaren och tar första bästa lediga tid, du är beredd att lägga allt annat åt sidan bara du får hjälp med din värkande tand. Vi kan hamna i lägen i livet när min nuvarande situation till slut blir outhärdlig och jag måste fundera på en lösning, en förändring, finna en ny inriktning på mitt liv.
Det var så för mig när jag skilde mig, jag måste själv bli redo för förändring, förändring till varje pris. Kosta vad det kosta vill. Det hjälper ju inte att sitta och vilja förändring, önska att allt vore annorlunda. Jag måste bli redo på djupet för att åstadkomma en förändring. Då blir inget pris för högt, för då får du ett annat fokus och plötsligt kan du se hur allt kan bli bättre, där du förut inte såg någon väg ut.
Det var också så när jag påbörjade min viktnedgång. Till slut kom jag till min egen botten, om man säger då. Det fanns ingen fortsättning där jag brukade gå fram, jag var plötsligt tvungen att finna nya vägar, en ny livsstil och jag målade upp bilder på min framtid i mitt huvud. Jag brukade gå på sommarkvällarna med solen i ryggen, såg på min egen skugga som låg framför mig, lång och smal, och tänkte att en dag ska mitt verkliga jag matcha min skugga.
Viljan till förändring har funnits länge, men jag visste inte hur och när. Men till slut blev min avsky för min situation större än rädslan för förändring. Jag visste ju egenligen vad som krävdes för att gå ner i vikt men jag var rädd att jag inte skulle orka, rädd att misslyckas (igen), rädd att inte klara av det jag föresatt mig. Men jag började med att lägga upp en plan för hur jag skulle lägga upp mitt liv med träning, motion och mat. Satte upp ett antal delmål och ett slutmål (25 kg) och sedan var det bara fullt fokus, envishet och målmedvetenhet som tog mig framåt.
Ni som följer min blogg vet att jag sedan fortsatte viktnedgången 5 kilo till och nu är jag nöjd! Jag är inte smal men inte heller tjock, jag har byggt muskler och format min kropp till en vettig form för en medelålders kvinna. Jag har lärt mig att lyssna på min kropp, känner igen musklernas rörelser och kan skilja på fysisk och känslomässig hunger. Jag är nöjd med min prestation och jag skäms inte över att visa mig bland folk. Jag har fått ett nytt självförtroende för den jag är och det var sannerligen på tiden!
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar