Kärlekens antites

"Att vara transparant gör dig äkta. Att visa ditt rätta jag är mod. Om du inte delar med dig av den du är till andra förlorar du inget, men du vinner heller inget".

Med detta tänkespråk börjar jag mitt bloggande 2015. Jag startade bloggen den 31 maj 2013 och så ofantligt mycket har hänt på bara ett och ett halvt år. Känns nästan som ett decennium och att jag åldrats lika mycket. För min förhoppning är att jag lärt mig av alla erfarenheter som jag fått på min livsresa. Många livsläxor, djupdykningar och grundstötningar. Men också många glada skratt, busiga upptåg och tokiga infall. 

För jag är övertygad om att alla livserfarenheter är inte bara för mig att genomleva. Det är för att göra mig till en bättre människa när jag möter dig, och henne, och honom...  För att kunna stötta, uppmuntra, förstå och acceptera andra människor jag möter. För att kunna känna empati och dela med mig av råd som funkat för mig i mina situationer.

Jag lever mitt liv i gemenskap med andra människor. Jag lever parallellt med mina medmänniskor, i samspel med mina vänner, i relation med min släkt och familj. Jag vill ta vara på mitt liv och göra mitt bästa för att alla ska må bra i min närhet. Jag vill sprida kärlek, omtanke, glädje och förståelse omkring mig. Jag vill göra mitt lilla hörn av världen till en så trevlig plats som det är möjligt så långt det hänger på mig.

Ett av mina medel att vara transparant och modig är väl denna blogg. Jag vill dela med mig av mina tankar och mina känslor, och hoppas att jag på det sättet kanske kan hjälpa någon annan att tänka nytt. Jag är personlig i bloggen, däremot lämnar jag inte ut privata detaljer. Vissa inlägg är generaliserande för att få fram min poäng och allt är inte alltid hela sanningen.

För jag tror att ett av mina syften i livet är att just skriva ner mina erfarenheter och dela dem med andra. Först tänkte jag en bok, men eftersom jag lever mitt i min egen historia är en blogg mer passande. Min story är inte färdig så en bok får väl komma senare... Efter att på ett par år ha gått från likgiltighet inför framtiden, till fruktan, sorg, ilska, utmattning och acceptans kan jag nu känna positiv förväntan inför framtiden. 

Att stå stilla är inget alternativ för mig. Jag vill framåt, jag vill uppleva mer, göra mer, skratta, älska, hjälpa, resa, bjuda gäster, glädja andra och själv bli glad. För när du ger så får du, när du delar din omsorg med fler blir den större, allt positivt som delas blir bara större och starkare, kärlekens antites, livets motsatser.

Just nu känns livet riktigt behagligt. Jag har nått flera av mina mål och är nu redo att möta kärleken. Men det är viktigt att allt känns rätt, då får det ta tid. Jag har lagt lock på mina känslor så länge att det är komplicerat att släppa fram dom utan att bli uppslukad eller tappa kontrollen. Jag försöker ta reda på vad jag vill ha och vad jag behöver, men självklart vill jag också betyda allt för min framtida partner. Tänk att äntligen få bli älskad för den jag är och att få ge min kärlek till någon som verkligen uppskattar den. Dit fram ska jag!

H.D.S.L.