Klart att jag hade kunnat ge upp flera gånger. För att jag frös, för att jag fick håll, för att allt kändes så trögt. Men jag är en envis liten gumma, så jag fortsatte. För jag har lärt mig att när jag inte ger upp utan håller i och genomför det jag tänkt mig då byggs min karaktär upp. Genom motgångar blir jag antingen stärkt eller knäckt. I viss mån har jag själv makten att välja vilket.
Ska jag ge upp och bli knäckt? Då försvagas min karaktär och det blir ännu enklare att ge upp nästa gång, och nästa gång, och nästa... Men när jag kämpar på trots motstånd så blir jag starkare och jag känner mej nöjd och glad.
Min löparkompis säger att det finns två sorter av oss som springer, löpare och fotbollsspelare. Löpare stannar inte, de genomför sin runda även om de möter någon eller något som skulle kunna distrahera. En fotbollsspelare stannar och pratar/vilar. Jag är - till min egen förvåning - en löpare. Men det är väl min envishet igen som bidrar till det. Eller ska man kanske säga målmedvetenhet!
Jag har bestämt mej för att springa två gånger i veckan, och då gör jag det. Utan krusiduller, och funkar det inte den ena dagen så tar jag min tur nästa dag. Jag tror att jag har byggt upp min karaktär vad gäller kost och motion på liknande sätt. Ha tydliga mål som jag fokuserar på, ger inte upp, kompromissar inte med mig själv och fuskar inte. Varför ljuga för sig själv?
Det gäller ju många områden i livet, att ha karaktär är inget som bara kommer självmant, det är ett viljebeslut, ett tufft sådant emellanåt. Karaktär, integritet, ärlighet och stabilitet är egenskaper som jag vill ha starka i mitt liv och uppskattar hos andra. Jag söker trygghet och faktiskt så börjar jag tro att jag funnit det!
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar