Wikipedia säger såhär om själva ordet religion: ”religion är varje specifik tro när det gäller det övernaturliga, något som vanligen omfattar ritualer, en etisk kod, en livsfilosofi och en världsbild” Religioner kan ses som olika svar på frågor om livets mening och mål och om moraliska krav och plikter mot medmänniskorna. Vi har många stora världsreligioner, varav den kristna tron är den som jag har omfamnat och det är den moralstandard som präglar vårt land.
Tio guds bud med att inte stjäla, ljuga, mörda eller bedra är grundstenar i lagstiftningen och en etik som de allra flesta instämmer i. Vi har också de flesta av våra högtider baserade på kristendomen – jul, påsk och pingst bland annat. Vi har till och med vår tideräkning som utgår ifrån Kristi Födelse som år 0. Det har länge varit vår statsreligion även om de aktivt troende tillhör en minoritet av befolkningen nu för tiden.
Man kan undra vilken religion som är rätt och sann, men nu är det så med en tro att det är just en tro, en inre övertygelse om det man inte kan se eller ta på. Det finns inget facit. Kärlek är också något som inte går att se eller ta på, jag kan inte bevisa min kärlek, jag kan bara i ord och gärning försöka visa för den jag älskar att jag älskar honom. Sen kan jag bara hoppas att han tror på mig. Men min kärlek är inte desto mindre sann även om den bara existerar som en känsla.
En del gillar fotboll, andra gillar handboll eller basket. Man kan tycka att det är boll som boll, men det är olika sorters bollar, olika regler och olika speluppsättningar. Men det finns inget som är bättre eller sämre för det, du är fri att välja det du tycker om. Men det måste finnas regler, en spelplan och en domare. Precis som i våra kyrkor. Vi har lite olika spelplaner, lite olika språk och traditioner. Men vi har alla samma rättvisa domare som vi kallar Gud och vi vill alla vara med och spela boll!
I min kyrka är det gemenskap och relationer som är det viktigaste. Främst min egen personliga relation med Gud (som står för det övernaturliga i Wikipedias definition), men också mina relationer med mina medmänniskor och när vi trivs tillsammans och har samma livsfilosofi uppstår gemenskap. Här har jag mina vänner och vi kan lita på varann, vi spelar efter samma spelregler.
Men jag kan inte säga att någon annan kyrka är bättre eller sämre, att vi har rätt och dom har fel. Det handlar inte om det och det är inte upp till mej att bedöma. Gud är domaren, han är rättvis och han ser hela matchen från början till slut. Vi är olika som människor, en del är högljudda och bullriga, andra tysta och försynta. Olika kyrkor finns för att vi alla ska hitta en plats där vi känner oss hemma. Fotboll eller handboll, du väljer själv.
Jag är en unik individ, min kristna tro som jag funnit på egen hand i vuxen ålder, har inte förändrat eller förvanskat mig som person. Jag har istället blivit tryggare och stabilare i mig själv och min tro är livets plus-meny kan man säga. En extra dimension, en mening med livet, en tro på evigheten – fri från dödsfruktan. Ja men tänk om du har fel? Säger folk. Tja, det vet man ju inte förrän efteråt. Men tänk om jag har rätt?
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar