Klippa navelsträngen

"Mötas - skiljas är livets gång, skiljas - mötas är hoppets sång"

Idag har jag vinkat av min dotter på tågstationen i Malmö för vidare färd mot Köpenhamn och sen flyg till London. I fredags tog hon studenten och nästa vecka börjar hon sitt jobb som nanny. Jag är så glad och tacksam att hon lyckats bra i skolan, har en plan med sin framtid och en målmedvetenhet som tar henne framåt.

Självklart var det jättesvårt och känslosamt att säga hej då, jag kan ännu inte fatta att jag inte har henne kvar här hemma hos mej. Men när jag kom hem så var hennes rum tomt och alla saker som hon inte tog med sig nu ligger nedpackat i flyttlådor. Hon har rest, och det återstår att se när hon kommer hem igen.

Mammas lilla flicka har gett sig ut i världen och jag var tvungen att klippa den mentala navelsträngen. Hjärtat blöder av det såret, samtidigt som jag är mäkta stolt över henne och säker på att hon klarar sig bra. Hon står på egna ben och jag har gjort allt jag kan för att förbereda henne för vuxenvärlden. Nu lämnar hon skolans värld, släkt och vänner för att kasta sig ut på äventyr. Jag är övertygad om att hon kommer ha en fantastisk tid, träffa många trevliga människor och lära sig massor om livet, människor och andra kulturer.

Som tur är har jag ännu min son som bor hemma, så helt tomt blir det ju inte - än. Men det är ju bara en tidsfråga innan även han ger sig av ut i världen och än en gång får jag släppa ut en unge ur redet. Just denna veckan är han faktiskt iväg, så det är helt tomt här hemma. Men det kan ju också ha sina fördelar.

Jag bestämmer själv över fjärrkontrollen till tv:n, jag kan spela min musik hur högt jag vill, jag kan gå på toa med öppen dörr, jag äter bara det jag själv gillar och på de tider jag själv är hungrig. Lite som när man hade Föräldra-Fritt som tonåring - men nu istället barnfritt! Det är nog inte så dumt ändå att barnen blir vuxna och söker sig ut. Det är nog precis som det ska vara!

Under veckan som gick har jag även hunnit med att fylla 50. Kvällen firades på tu man hand med hjärtevännen och sen blev det lite gemensamt firande i samband med studentfesten i fredags. Så nu är jag mellan 50-60 och det är också precis som det ska vara. Jag känner mej i fas med livet och detta året är ju förutbestämt att vara mitt jubelår!

H.D.S.L.