Livet är inte rättvist

Det finns mycket elände i världen, krig, svält, katastrofer, sjukdomar och plågor. Men det finns också mycket fint, kärlek, vänskap, fred och harmoni. Som jag skrev om förut, är det en ständig kamp mellan olika krafter, högtryck och lågtryck jagar varann över klotet. Även det onda och det goda tycks föra en ständig kamp mot varann. Ibland vinner det onda men också det goda.

När någon godhjärtad person blir sjuk så tänker man att "det är inte rättvist". Nej, absolut inte. Elände kan väl aldrig vara rättvist? Vem skulle i så fall bestämma vem som var tillräckligt ond för att förtjäna elände? Gud? Nä, inte en sådan gud som jag tror på i alla fall. Ingen "förtjänar" detta, detta är den ofullkomliga värld vi lever i. Kampen mellan gott och ont drabbar oss alla mer eller mindre, förr eller senare. 

Eländet som pågår i världen sker utan hänsyn till person. Naturkatastrofer, missväxt, sjukdomar och annat som slumpmässigt drabbar vem som helst. Sedan finns det människor som väljer att vara onda genom att välja våld, maktbegär, habegär och avundsjuka. 

"Det är inte hur man har det, utan hur man tar det" sa min vän Anna. Shit happens, livet drabbar oss. Frågan är hur jag hanterar det som drabbar mig. Om jag reagerar känslomässigt eller agerar förnuftsmässigt. Min tro på en kraft som är större än mig ger mig ro mitt i stormen. Fyller på med kraft när min egen kraft är slut. 

Vad gör då Gud i allt detta, om man nu tror på honom? Visst finns det mirakel och övernaturliga skeenden, visst finns det oförklarliga händelser och oväntade favörer. För vad eller vem är Gud? En gubbe på ett moln som håller människorna i snören som marionetter, eller en kraft som är större än den kraft jag har i mig själv? 

Musikalen Kristina från Duvemåla har en sång som beskriver just detta, "Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute, friden i själen, ja, vem skulle skänka mig den? Du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dej..." Ingen kan leda Gud i bevis men en känsla är inte desto mindre sann för det. Kärlek kan inte heller bevisas, den kan bara upplevas.

Nej, livet är inte rättvist. Livet är hårt, grymt, smutsigt och eländigt. Och samtigt så vackert och ömsint, fantastiskt och faschinerande. Motsatserna balanserar varann i livets stora vågskålar. Om människorna valde det goda när så är möjligt då vore världens orättvisor lättare att uthärda. Livet är inte rättvist, men ändå alltid värt att leva!

H.D.S.L