Femtio nyanser av grått

Jag såg en humla på min morgonpromenad. Den hade störtat rakt ner i gatan och låg där död, mosad, med huvudet ner i asfalten. Hade den missbedömt avståndet? Blivit hastigt sjuk? Plötsligt insett att den egentligen inte borde kunna flyga alls? För aerodynamikens lagar säger ju att en humla med den kroppen och de små vingarna inte borde kunna flyga, men det gör den ändå.

Har du kraschlandat i livet? Eller insett att du höll på att krascha och gjorde en nödlandning? Där var jag för ett par-tre år sedan och nu är jag glad att jag valde att stanna upp när allt bara var katastrof i sikte. Att då dra i nödbromsen, kliva av tåget och sätta sig på en parkbänk och tänka efter, är det bästa man kan göra.

Att forstätta framåt på kollisionskurs är ju bara dumt och även de som nödlandat som fortsätter att kasa fram sitt livs flygplan på magen utan landningsställ eller bromsande fallskärm. Men det kostar ju prestige och stolthet att erkänna att jag har gjort fel, jag har valt fel i livet, jag har inte bromsat i tid. Men hellre erkänna ett misstag än att leva kvar i det och låtsas som att allt är bra.

För vi vill ju så gärna att allt är bra. Vi vill ju vara lyckliga, lyckade, duktiga och välordnade. Vi till och med ljuger för våra bekanta om dom frågar hur det är. Jo tack, bara bra, säger vi. Fast det är allt annat än bra. Men vi är så duktiga på att hålla fasaden uppe, bita ihop och kämpa på. Och så går vi hem och hoppas att i morgon, då vänder det. Då blir allt bättre. I morgon...

Men min nödlandning i livet gjorde mig till en bättre människa. Jag lärde mig massor, både om mig själv och om andra människor. Jag valde att inte bli bitter utan att bli bättre. Jag valde att förlåta och att acceptera att jag aldrig kommer få någon ursäkt. Jag valde att gå vidare, starkare, klokare och med mer empati och ödmjukhet.

Livet är inte bara svart och vitt, det har femtio nyanser av grått också. Tack vare svåra tider kan jag nu uppskatta goda tider. Ett liv fyllt av nya möjligheter, kärlek, vänskap, skratt och äventyr. Jag säger inte att allt är en lek, livet måste också innehålla djup, allvar och ja faktiskt en del svårigheter. För det är då man utvecklas både som individ och som par. 

Skratt är en skatt och tårar är ett kitt. Skratta tillsammans bygger upp något härligt, glädjefyllt och är en rikedom. Gråta tillsammans visar på seriositeten, överlåtelsen och känsligheten. Tårar är på riktigt, ett skratt kan man fejka. Skratten måste vara fler än tårarna men det ytliga får inte skyla över det djupa. Livet är på allvar, men ska levas med ett leende och med en fast övertygelse om att allt är möjligt. Efter en kraschlandning får man komma in i hangaren, bli reparerad och snart har man ny luft under vingarna!

H.D.S.L.