Med tidens hastighet

Nu har halva min sommarsemester passerat, två veckor har gått och två veckor återstår. Jag kan inte säga att jag jublar över väderleken men som hundmänniska är jag van att vistas utomhus i alla väder. Däremot är det en myt att säga "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Så är inte fallet. Det finns visst dåligt väder oavsett kläder. Men däremot behöver det inte betyda att man inte kan vara ute.

Flera jag pratat med om semestern säger med förfäran i rösten: Åh, så fort tiden har gått! Ja förresten, det säger folk ofta. När barnen växer upp, när man räknar efter hur länge man har jobbat på ett ställe, bott på ett ställe, varit tillsammans och så vidare. Tiden går fort när man har roligt, är ju ett ordspråk. Men har tiden inte en konstant hastighet?

Vad menar man egentligen när man säger att tiden går fort? För det tycker nämligen inte jag. Tiden har ju faktiskt samma hastighet hela tiden och det är ju vad jag fyller tiden med som gör att tiden verkar gå fortare eller långsammare. Tiden släpar sig fram när man sitter och väntar på något och tiden rusar iväg när man sitter i glada vänners lag. 

Det är ju vår uppfattning om tiden som skiftar, inte tiden i sig. Jag som är en något inrutad och strukturerad person har därför lite svårt att förstå att man kan tycka att tiden går fort. Tiden är konstant men jag kan vara effektiv i att utnyttja min tid och göra många saker på en dag. Jag brukar kunna hitta på ganska mycket under dygnets timmar, förutom nu. För nu är det semester!

Semestern är den tiden då jag kan göra ingenting och det är som det ska vara. Jag tar av mej klockan och lever efter ljuset, hungern och tröttheten. Vilar, äter, läser, tränar, umgås, promenerar, tar sovmorgon, duschar hett och länge, dricker ännu en kopp kaffe... Inga måsten, ingen brådska, bara blanka lediga dagar tillsammans med mannen i mitt liv. Det om något är väl semester!

H.D.S.L.