Under de senaste 20 åren ungefär har jag försökt åka till Stockholm minst en gång om året. Tycker det är trevligt att lära känna min huvudstad och det finns så mycket att titta på. Kultur, shopping, folk och stadsmiljöer, hus och hav och parker. Jag kan inte säga att jag är jättebra på att hitta, men jag har lärt mig hur jag tar mig fram dit jag vill med tunnelbana, buss och pendeltåg.
Nu har jag varit i Stockholm de senaste två helgerna då min hjärtevän befunnit sig på sjukhus efter en operation, så att jag kunnat besöka honom. För jag vill ju inte sitta hemma och grubbla och längta och sakna, när han är där. Jag vill ju vara där han är, sådan är kärleken.
Jag har en barndomsvän som bor i Stockholm så jag har kunnat sova hos henne. Det har varit en trygghet och samtidigt har vi fått tillfälle att umgås som på den gamla goda tiden. Det är något speciellt med vänner man haft sen barnsben. Vi har hängt ihop sen första dagen i första klass, genom hela grundskolan och två år på gymnasiet. Sedan har våra vägar skilts åt, men vi har alltid hållit kontakten, om än sporadiskt under vissa perioder i livet.
Det finns ett djup och en ordlös kontakt med den man delat så mycket med. Hela vår uppväxt, skoltid, tonårstid, förälskelser och sorger. Vi har pratat om allt och delat livet både då och nu. Vi har samma humor och man behöver inte förklara, hon fattar ändå. Dessutom är hon sjukvårdsutbildad och kan förklara och bekräfta lite funderingar jag haft kring hjärtevännens tillstånd.
Men under mina dagar i storstan har jag också hunnit med att träffa en ny vän. Vi har fått kontakt via en hundgrupp på Facebook och man känner ganska snabbt när man funnit en själarnas gemenskap, en syster, en frände. Vi har haft en del erfarenheter av livet som vi kan relatera till och det är så spännande att hitta någon man kan vända och vrida på tankarna tillsammans med, som man både kan stötta och få stöd av. Så tacksamt!
Under denna Stockholmsperiod har jag inte hunnit med någon shopping. Men på kvällarna efter besökstiden har jag och min barndomsvän gått ut och käkat och gått på puben och igår hamnade vi på en jazzklubb. Mitt nya vuxenliv erbjuder en buffé av nya och spännande upplevelser som jag gladerligen kastar mig över. Min tid är nu, mitt liv väljer jag själv, jag behöver inte utplåna mitt eget jag utan jag får ta plats som jag är i livet tillsammans med hjärtevännen.
Jag växer hela tiden på insidan, tar till mej upplevelserna, både positiva och negativa, som erfarenheter i mitt liv. Jag omvärderar, vårdar en del och förkastar annat, jag städar ur mitt själsliga hus från damm och spindelväv. Det krossade glaset jag vandrat på alltför länge sopar jag bort nu och det gör jag med glädje, inte med fruktan. Detta är sannerligen mitt jubelår!
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar