När man går igenom en svårighet i livet så känns det tufft och meningslöst. Man förstår inte varför det är så orättvist och hårt. Men ingen svårighet är rättvis, det finns väl ingen som förtjänar att bli plågad. Motgångar drabbar oss alla, mer eller mindre, förr eller senare. Vi får bara försöka härda ut och förhoppningsvis ha någon nytta av erfarenheterna i framtiden.
När man är mitt uppe i något som är jobbigt så är det fullt fokus på att ta sig igenom och det är inte tid att vara sentimental. Man blir istället bra på att se de små sakerna i livet som är positiva, man tar tillvara alla möjligheter att skratta och skoja och utifrån kan det verka som om man inte tar problemen på allvar.
Men det är ju precis det att man inser situationens allvar och behöver kraft och energi av allt positivt som man kan få tag på. Man söker inte medlidande utan man söker ny inspiration för att få lite ny glädje för dagen som kommer. För man hoppas att allt blir bra igen och att man blir lite klokare, starkare och ödmjukare som medmänniska.
Jag har märkt att de svårigheter jag gått igenom har gett mig en större livsvisdom och jag har haft användning av det i mina möten med människor. Jag kan identifiera mig med och relatera till andra människors svårigheter och jag kan förstå och stötta på ett sätt som jag inte hade kunnat annars. För ingen människa lever för sig själv. Vi behöver varandra.
Jag är ett resultat av min barndom och mina erfarenheter. Jag har formats av medgångar och motgångar. Jag har lärt mig både av svårigheter och framgångar. Det är inte bara att genomlida svårigheter utan att ta till sig lärdomar och kunna tillämpa kunskapen i framtiden. Att vara en medmänniska och inte en motmänniska.
Jag har blivit bra på att leva i nuet, inte oroa mej i onödan utan glädja mej i onödan, som Christina Lugn säger. Jag har bara nuet, dagen idag. Vem vet vad som händer i morgon? Vad hjälper det att älta det som hände igår? Nej livet pågår nu och alla mina gamla erfarenheter har format mig till den person jag är idag. På gott och ont.
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar