Med bultande hjärta steg jag upp ur sängen. Allt var mörkt och tyst. Jag smög runt i min lägenhet och undersökte varje vrå. Försökte följa spåret av doften, men det var svagt. När jag slutligen gick tillbaks till min säng så blev doften starkare igen. Min midnattströtta hjärna fattade ingenting.
Jag funderade på om sonen haft någon kompis hemma under dagen som suttit i min säng. Jag grublade på om jag träffat någon under dagen som jag kramat och som lämnat kvar en doft på mig. Ibland när man kramar någon som överdoserat parfym så biter sig doften kvar på en själv i flera timmar. Vet ni förresten att överdosering av parfym kan vara första tecknet på depression, eftersom luktsinnet försvagas då.
Jag la mig ner i sängen igen och då blev doften ännu starkare. Nu blev jag skärrad. Vad är det för doft? Var kommer den ifrån? Jag borrade ner ansiktet i min kudde och doften var där! I min kudde! Men var i hela friden kom den ifrån? Ingen annan än jag har ju någonsin sovit i min säng! Faktiskt inte!
Så slog det mig plötsligt som en blixt från klar himmel. Plötsligt blev min hjärna vaken och logisk. Tidigare på dagen hade jag varit hos min frissa och klippt mig. Eftersom de hade slutat med BedHead som jag brukar ha i mitt hår, så fick jag prova en ny produkt istället för att få bukt på mitt trollrufs. Produkten hade en främmande doft. En doft som nu fanns i min kudde...
Mysteriet löst. Hjärtats slag återgick till normal takt. Tänk att en doft i min näsa kunde väcka mig mitt i natten och skrämma mig så. Det luktade inte ens gott... Det tog en stund innan jag hade kopplat av, jag hade väl fått ett adrenalinpåslag i kroppen som höll mig vaken ett tag. Men till slut somnade jag om. Med en främmande doft i mitt hår...
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar