Tänka i flera led

Jag gillar att vara förberedd. Överraskningar är inte min grej. Jag vill gärna veta vad som ska hända så att jag kan ha en plan. Och en B-plan, och helst en C- och D-plan också. Jag vill tänka igenom situationen och förbereda mig för vad som eventuellt kan hända. 

Just nu är jag i flytt-fasen. Jag går igenom mitt källarförråd och sorterar ut vad som inte har använts sedan förra gången jag flyttade för tre år sedan. Detta får inte följa med till mitt nya ställe. Jag packar om i kartongerna som står stuvade där nere och kör iväg till Second-handbutiker eller tippen. 

Jag har också lagt ut en del till försäljning på nätet och affärerna går bra! Nu återstår bara lite möbler att bli av med, och det finns alltid second-handbutiker som hämtar sådant, så slipper jag bära själv. Win-win för mig. Jag donerar till välgörande ändamål och jag blir av med mitt överflöd.

För ett överflöd får jag konstatera att jag har. Visserligen har jag flyttat från en villa till en trea och nu går flytten till en tvåa. Varje flytt kräver sin utrensning men denna gång har jag ett annat fokus. Förra flytten var efter min skilsmässa och jag fick med mig halva bohaget för att börja ett nytt liv tillsammmans med mina två barn. Jag rafsade ihop min del av hemmet och drog därifrån.

Vissa saker som kändes viktiga att hålla fast vid då, har med tiden blivit oviktiga. Jag har fått ett annat perspektiv och jag kommer att inreda mitt hem med sådant som jag själv har valt, med sådant jag tycker om och som passar ihop. Inte bara de saker som råkade hamna på min lott i bodelningen. Nu blir det också ett hem utan barn som bor med mig.

När något ska hända så går min hjärna igång. Jag tänker alltid i flera led. Vad som kan hända efter det och efter det och efter det. Jag vill tänka igenom olika scenarier och tänka mig vad som är det värsta som kan hända. Och hur hanterar jag det då? På så sätt känner jag mig skenbart lite tryggare för att jag tror att jag har tänkt igenom allt och kan vara förberedd på allt.

Självklart blir det ändå oförutsedda saker som händer i livet men då är jag ganska bra på att snabbt anpassa mig, tänka om och göra det bästa av den nya situationen. Kanske tack vare att jag har en livlig fantasi och tänker ut olika händelseförlopp. Jag vet inte om jag tjänar något på att ha en massa back-up planer, men jag kan bara inte låta bli. 

Det är väl så min hjärna funkar. Den vill ha en plan och en struktur, kanske för att jag alltid vill göra mitt bästa och det är ju lättare att prestera när man vet vad man pysslar med. Jag vill också gärna vara effektiv och rationell, något man lättast är om man vet vad som väntar och vad som förväntas. 

Sen är det ju faktiskt så att mycket som man befarar ska hända, faktiskt inte händer. Jag kan inte säga att jag oroar mig, för jag är inte den oroliga typen. Men det är ju ändå en typ av lättnad jag skapar när värsta tänkbara scenario inte inträffar. Men ibland önskar jag att jag kunde stänga av min hjärna och inte måste tänka ut allt i förväg...

H.D.S.L.