Advent, förväntan!

Idag är det första advent. Jag har pyntat med ljusstakar och stjärnor. På balkongen står en minigran i en kruka som mina barn köpt till mej med en färgad ljusslinga i. Bredvid står en tomte med en lykta i sin hand. Julen kommer sakta emot oss. Trots att vädret är mer höst med regn och blåst så kommer det bli vinter och jul snart.

Jag tycker om julen. Allt pynt, pyssel och ljus. Jag tror vi har ett stort behov av extra ljus här uppe i det mörka norden såhär under november, december och januari. Solen lyser mest med sin frånvaro och det är kallt, en kyla som tränger in i husen. Julen ger ett välkommet avbrott i allt det gråa med sina gnistrande färger och glittrande ljus.

Jag har inte en massa måsten, som att storstäda, putsa fönster, torka ur alla köksskåp och baka sju sorters kakor. Jag gör det jag tycker är roligt och i år är det verkligen så eftersom jag flyttar till nyår. Då blir det storstädning av den anledningen. Så det är lite svårt att lägga ribban på julstöket. Hur mycket ska man plocka fram och ställa iordning innan man ska plocka ner allt igen?

Jag brukar alltid baka pepparkakor. Trots att man köper fina billiga i affären så är det något jag vill göra. Jag har alltid gjort det tillsammans med barnen, men i år bor ju inte dottern hemma så då får det bli gjort utan henne. Jag påbörjade en liten samling med pepparkaksformar på 80-talet när min mormor dog och jag ärvde hennes bakningssaker. Samlingen har vuxit under åren och det finns så många fler formar nu för tiden än de gamla traditionella. Jag har nu 163 olika formar, så samlingen är gedigen!

Jag och barnen har också alltid gjort pepparkakshus, nu är det ju så enkelt med färdiga byggsatser som man bara monterar ihop. Det är ju ändå själva pyntet som är det roliga. Eftersom huset aldrig äts upp - för vem vill äta en dammig hög pepparkaka som stått i en månad - så limmar vi ihop det med limpistol. Mycket enklare än smält socker.

Lussekatter brukar jag också baka. Jag tror det är julens dofter jag vill fylla mitt hem med. Kryddorna i pepparkakorna, saffran i lussebullarna, tomteblossen, knäcken och hyacinterna. Dofter som triggar igång alla minnen, jularna med släkten som barn, förväntan, gemenskap, glädje. Vi är ingen stor släkt, därför var det väl enklare med sammanhållningen.

Men släkter ändras, nya barn föds, de gamla dör, relationer inleds och avslutas. Man flyttar och hamnar i nya sammanhang med nya släktingar. Så julen nu ser inte ut som julen förr men det är likaväl jul. Bara man får vara tillsammans med några av de nära och kära så blir helgen bra. Men nu är det första advent. Nedräkningen har börjat!

H.D.S.L.