Det damp ner i min brevlåda i fredags och med röda bokstäver stod det att det skulle öppnas idag. Brevet kom från en kär väninna, där hon skrev ner sin uppskattning av vår vänskap. Det var nog det finaste kärleksbrev jag nånsin fått! Men ett så effektivt sätt att nå en vän och fira alla hjärtans dag, även om det är på distans.
Det finns många sätt att visa uppskattning och omtanke, inte bara en bukett röda rosor utan så mycket annat. När han säger "kör försiktigt" är inte det kärlek? När mamma frågar om jag behöver något, är inte det kärlek? När barnen ringer mej, är inte det kärlek? Vi missar ibland det äkta för att vi matas med klichéer och schabloner.
Jag tror man behöver bli mogen, vuxen, för att se det innerliga i det vardagliga. Vi får höra att kärleken ska vara stormande och virvlande och svepa iväg med oss, förvandla vårt gråa liv till ett liv med färger och glitter. Men är det verkligen det vi vill ha?
Jag personligen föredrar ett enkelt liv, en vardag som visserligen kan vara grå ibland men den är trygg och lugn. Jag föredrar något stabilt och genuint. Men det betyder inte att jag inte gillar överraskningar och spontana infall. Men med en stadig grund är det lättare att vara impulsiv, så tänker jag. Det ena kompletterar det andra liksom.
Lever du ensam finns det alltid någon annan människa i din närhet som du kan glädja. Det behöver inte vara märkvärdigt, en kram, en fika, ett gott samtal. Det kan göra stor skillnad i en annan människas liv, du kan göra en stor skillnad i en annan människas liv. Men vi behöver våga vara äkta och våga leva ut vad vi känner.
Robert Broberg skrev i en sång: "bättre vara ute på hal is och ha det glatt, än att gå i lera och sörja". En mycket fyndig text och så sann. Ibland är vi ute på hal is, kanske även tunn is, men om vi aldrig vågar något kan vi inte heller uppnå något nytt. Man måste prova nya saker för att få nya resultat. Att gå runt i samma gamla spår leder inte fram till något nytt.
I morgon går jag in i nya arbetsuppgifter på min gamla arbetsplats. Det är både tryggt och osäkert. Jag känner förväntan blandat med lite bävan. Jag prövar något nytt men med en stabil grund av erfarenheter i huset att stå på. Jag har fina kollegor att jobba med så tillsammans är jag övertygad om att vi kommer att lyckas.
Så sammanfattningen av Alla Hjärtans Dag får bli detta: Ensam är inte stark, kärleken har många ansikten och du kan sträcka ut en hand och nå ett ensamt hjärta. Kärlekens matematik är att ju mer den delas, ju större blir den.
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar