söndag 11 september 2016

Du är inte ditt misslyckande

Har du misslyckats någon gång? Självklart har du det. Det började redan som ettåring när vi skulle lära oss att gå. Vi ramlade hela tiden, det tog tid för oss att gå obehindrat, men vi gav inte upp, vi  fortsatte försöka och vi blev hela tiden säkrare i stegen. Det var ju bra att vi inte gav upp efter första försöket. Tänk om vi hade stannat kvar på alla fyra nere på golvet, för att vi misslyckades första gången.

Det var en liten gosse som längtade att få börja i skolan. Han ville så gärna lära sig läsa och skriva, för det hade alla sagt till honom. När du börjar skolan kommer du lära dig läsa och skriva, sa dom. När han kom hem efter sin första skoldag frågade mamman ivrigt: hur var det skolan? Skit, sa gossen. Jag fick varken lära mig läsa eller skriva.

Många saker behöver ju tid för att växa och utvecklas. Vi behöver kämpa, öva, misslyckas och försöka igen. Det kostar på att växa, men vi kan inte undvika det ändå. Själva livet kräver av oss att vi utvecklas, livet tvingar oss att växa. För enda alternativet är att ge upp, och det är inget alternativ. Vi kämpar, lär oss, misslyckas och försöker igen. Ibland vinner vi, övervinner, växer och lär oss livets läxor.

Bara för att jag misslyckats, betyder inte att hela mitt liv är misslyckat. Jag är inte mitt misslyckande, jag försöker bara växa och utvecklas. Misslyckanden ingår i livets svårigheter. Precis som lycka ingår i livets komplexa sammansättning. Vi får alla en dos av både svårigheter och framgångar. Jag kan välja att bli bitter eller bättre. Jag kan välja att kämpa eller ge upp.

Ibland har livet svårare passager än vanligt. Jag har gått igenom en jobbig skilsmässa, men det betyder ju inte att hela mitt äktenskap, hela mitt vuxna liv, var misslyckat. Jag har flera personer i min närhet som är svårt sjuka just nu. Det är tufft och självklart påverkar det mig på det viset att jag ta en paus i mitt växande. Jag jobbar lite mindre med mig själv och lägger mer tid på att besöka den sjuke på sjukhuset, pratar med anhöriga, försöker ordna vardagen för de som går igenom en svår period. 

Jag behöver inte ha prestationsångest över att inte hela tiden växa och utvecklas. Livet har naturliga platåer där jag kan stanna upp, andas ut, slappna av och vara glad över det jag uppnått såhär långt. Jag gör ett bra val att lägga tid och energi på mina nära och kära som mår dåligt. Jag mår själv bra av att hjälpa någon annan.

Jag är lycklig. Genuint lycklig i mitt liv. Men det betyder inte att allt är perfekt. Livet bjuder fortfarande på motstånd och svårigheter. Men jag är älskad, bekräftad, uppskattad och får glädje. Det gör mig lycklig, och att då få stanna upp, andas ut, vila i den jag är utan att känna krav på växa och utvecklas, gör mig trygg och lugn. Jag duger som jag är, jag är bra nog, jag måste ingenting som jag inte vill. 

När jag är redo, kommer jag att växa ett snäpp till. När livets utmaning är till nytta för min personliga utveckling växer jag. Jag tar till mig lärdomen och kan använda den i mitt liv framöver. Jag kanske misslyckas med fler saker i mitt liv framöver, men jag är ingen misslyckad människa för det. Jag är inte mitt misslyckande, jag är en bra människa på väg genom livet. Motstånd möter alla. Det gäller bara att inte ligga kvar utan resa sig upp igen.

H.D.S.L.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar