Jag tog mig genast till Telia-butiken, med gråten i halsen visade jag upp min krossade dröm - förlåt - telefon. Dom knappade in mitt nummer på sin dator och såg på mig och log. Telefonen var precis två år gammal och jag kunde få en ny till priset av tio kronor extra i månaden. Utan att begära extra betänketid tackade jag ja till erbjudandet och strax därefter kunde jag lämna butiken med en splitter ny telefon i min hand - utan splitter!
Glad som ett barn på julafton synkade jag min nya Iphone med mitt apple-id och vips var allt som förut. Alla appar låg där dom skulle, alla kontakter fanns i listan, jag behövde bara bekräfta några lösenord sedan var jag på banan igen. Underbart! Teknikens under! Men så klart, förutsättningarna är ju att jag hade inställningarna rätt från början.
Vikten av att säkerhetskopiera med jämna mellanrum blev uppenbart. Det räddade mig från att behöva göra om en massa. Allt var återställt. Men så började bekymren. Telefonen tappade täckning. När jag varit hemma och ansluten till wifi och gick ut, hittade den inte alltid 4G eller 3G nätet. Jag var onåbar. Efter en omstart sparkade den igång, men när man startat om fem gånger om dagen börjar frustrationen byggas upp.
Eftersom jag jobbar heltid var det inte så lätt att komma iväg till butiken och på lördagar brukar kön ringla lång. Jag orkar inte köer på lördagar... Men så plötsligt hände det. Jag gick förbi och butiken var tom! Snabbt kunde jag förklara mitt bekymmer och personalen knappade åter in mitt nummer i datorn. Det visade sig att jag hade inte fått något nytt sim-kort med min nya telefon så jag fick ett nytt och så skulle mina problem vara lösta.
Nu började det stora eländet! Inget funkade! Telefonen hittade inget wifi alls, även om jag angav exakt adress. Den hittade inget nät heller, jo ibland lite 3G och E men telefonen var ju näst intill värdelös. Så min hjärtevän hjälpte mig att ta eländet tillbaks till butiken igen. De tog in den för kontroll och under tiden fick jag en lånetelefon. De hade ingen Iphone så jag fick en Samsung. Detta blev en mindre kris i livet!
När den ringer kan jag inte ens svara! Totalt obegriplig, kass och värdelös! Här finns inga appar, ingen kontaktlista och ingen facetime. Mitt liv är i ruiner. Jag är isolerad och handikappad. Jag kan inte kolla min bank, jag kan inte prata med barnen, jag kan inte instagramma eller facebooka eller ha något som helst digitalt socialt liv! Otroligt vad den lilla apparaten betyder mycket!
Dom säger att det är nyttigt. Dom säger att det är bra att teknikfasta. Dom är dumma i huvudet, säger jag. Det är inte nyttigt någonstans, det skapar bara frustration, bekymmer och negativ stress. Jag vill ha tillbaks min telefon! Jag vill ha tillbaks mitt normala liv med alla appar på rätt plats. Flera gånger har jag varit på väg att kasta den lånade luren i ån. Som att lämna in en Posche och få en lånecykel. Fordon som fordon, telefon som telefon, liksom. Men nää. Snälla Iphone, kom tillbaks!
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar