Ombytta roller

När man växer upp så förstår man inte allt som föräldrarna gör för att barnen ska ha det bra. Föräldrar får offra sig själva, ge upp intressen, ändra vanor och rutiner, ge upp en hel del för att möta barnens behov. Barnen tar sin bekvämlighet för given och det finns ständigt nya önskningar och behov som ska tillgodoses. Men det är ju så det ska vara. Föräldrar som tar hand om sina barn.

Så blir man själv förälder och får barn att ta hand om. Det är ingen uppoffring att möta barnens behov. Man är så lycklig och tacksam över dessa nya liv att det är en ren glädje att ta hand om dom på bästa sätt. Att ändra livsstil känns helt naturligt och familjelivet är berikande på djupet.

Självklart är det konflikter på vägen. Barns önskningar kan ibland vara både omöjliga och orimliga. Men det kan vara svårt att få de små människorna att förstå det. Logik är inte alltid tillämplig på barn, ibland måste man ta till diktaturfasoner. Nej, det går helt enkelt inte, får man säga. Varför? Därför! Men barnen växer upp och blir förhoppningsvis vettiga vuxna.

Visst är det också oro för barnen. När de växer upp, ska de få kompisar som är bra? Ska dom klara skolan? Kan dom följa sina drömmar om sin framtid? Det har varit min främsta uppgift som förälder, att uppmuntra, stötta, hjälpa och puscha barnen vidare i livet så de kan klara sig själva och våga göra det som ligger på deras hjärtan.

Nu är jag i ett läge när mina föräldrar inte mår bra. De brottas med svår sjukdom och nu är det vi barn som får ta hand om våra föräldrar. Vi får hjälpa dom med praktiska saker, vi får stötta och uppmuntra, vi får hålla tät kontakt och stämma av läget. Det är ombytta roller nu, vi barn får oroa oss för våra föräldrar. Det känns konstigt och svårt.

Men det känns självklart att finnas där för föräldrarna, precis som dom alltid funnits där för mig. Jag ser mer och mer hur de har format min person och mitt beteende. Allt kanske jag inte håller med om, men då får man ta tag i sina värderingar och omvärdera dem. Tiderna förändras. Mina föräldrar hade föräldrar som var födda på 1800-talet, man får förstå att mycket är annorlunda nu. 

Det är sunt att ifrågasätta sina föräldrar. Om alla bara gjorde som föräldrarna alltid har gjort, hade vi fortfarande levt i grottor runt lägerelden, eller hur. Vissa saker ska förändras, annat är självklart värt att bevaras. Det är upp till ditt eget sunda förnuft, dina känslor och ditt hjärta att bedöma vad som är vad. Det finns inget rätt eller fel, förutom det som är rätt eller fel för dig. Du är ditt eget facit. Du vet vad som är bäst för dig. Våga stå upp för det.

H.D.S.L.