När blev det fult att säga nej?

Jag har observerat en sak under en längre tid och jag förstår verkligen inte hur det har blivit så. Främst ser jag det i butikerna, när man ska handla och man möter en eller två föräldrar med barn. De släpps fritt som om butken vore en stor lekplats. Och vad de än ställer till med så säger föräldern inte nej eller sluta. Som om det inte är okej att tillrättavisa sitt barn.

Idag till exempel var jag i en större butik med prylar. Två barn med sina föräldrar och ungarna härjade fritt, lekte med saker, la ner saker i väskor, slogs med nån avlång leksak, både varann och andra kunder, bland annat mig. Sprang omkring och krockade med hyllor, kunder och varukorgar. Föräldrarna bara gick vidare, helt oberörda av barnens vilda framfart.

Här om dagen var jag i en annan butik och såg en mamma med ett barn som satt i kundvagnen på den lilla barnsitsen. Barnet satt och sparkade med stövlarna på gallret så det skallrade. Man såg att barnet gjorde detta för att retas och mamman tittade uppgivet på barnet och sedan förläget på mig. Men hon vågade varken säga nej eller sluta till sitt barn. Varför inte?

När blev det fel att uppfostra sina barn? Varför har man fått för sig att man hämmar barnens utveckling genom att fostra dem? Varför tror man att barnen tar skada av att få lära sig rätt och fel? Varför är det okej att låta barnen uppföra sig som vilda djur, utan regler och utan respekt för andra människor eller saker?

Självklart är inte alla föräldrar sådana, många gör sitt yttersta att hjälpa sitt barn bli bra medmänniskor, empatiska och förstående. Jag talar inte heller om trötta barn i butikerna som skriker och gråter, man gör så gott man kan och ibland funkar det bara inte. Men det är uppenbart när föräldrarna har gett upp eller slutat bry sig om hur barnen bär sig åt.

Som om de inte orkar, som om de accepterar att allt är okej, allt är tillåtet, och jag undrar om det blivit så för att livet levs i ett rasande tempo och till slut orkar man bara inte. Jobbet går i 120 knyck, det ska tränas och renoveras och festas och resas. Barnen ska spela fotboll och handboll och piano och dansa och rida och spela mindcraft på paddan. Hur ska man orka uppföra sig när man kommer lös i en butik då?

Jag blir rädd för framtiden är jag ser på barnen. Överstimulerade, respektlösa och egoistiska. Även i skolan är dessa problem en stor orsak till att prestationerna blir allt sämre och klasserna allt stökigare. Hyfs och vett måste man få lära sig hemma, lärarna ska lära ut matte, språk och naturorientering. Men finns inte grundläggande sociala färdigheter så funkar inget annat heller.

Som vuxen förväntas man ha en social kompetens men denna måste övas in redan som liten, av barnens föräldrar. Det kommer inte automatiskt när man fyller 20. Jag tycker man gör sitt barn illa om man inte lär dem hur man uppför sig bland folk. Våga säga nej! Våga säga sluta!

H.D.S.L.