Jag körde E4 norrut och stannade först till hos min dotter som bor ett par timmar bort. Vi fikade och pratade och jag hade lite grejor med mig i bilen till henne. Efter att hunden rastats i trädgårdsföreningens park, drog jag vidare norrut. Efter ytterligare ett par timmar var jag framme hos en god vän som skulle fira sin födelsedag.
Det blev fest med lite nya bekantskaper. Trevligt att träffa vänners vänner, det brukar ofta bli bra. Nu för tiden orkar man inte partaja halva natten utan som askungen gick vi och la oss före midnatt för att sova. Dagen därpå blev det frukost, hundpromenad och lunch innan det var dags för mig att vända tillbaks söderut och köra hem igen.
Väl hemma kan man konstatera att det bästa med att åka bort är att komma hem. Borta bra men hemma bäst. Men jag har fått lite luft under vingarna, fått nya intryck, känt friheten i att kunna åka vart jag vill. Jag behöver det emellanåt. Jag tror jag har ett behov av att få göra som jag vill, efter att man varit fru och mamma i många år och familjen kom alltid först.
Min hjärtevän är oerhört generös och stöttar mej i det jag vill göra och uppmuntrar mig. Han gläds när jag är glad och han vet att han får hem en glad och nöjd kvinna. Bara det är något att eftertrakta! Vi är båda medvetna om att vi har ett förflutet, vi har egna intressen och det är kärlek när man låter sin partner vara den man är.
Vi delar livet, vi delar glädje och sorg. Men för den skull måste man inte göra allting tillsammans utan man kan tillåta olika intressen och sysslor utan att känna sig förbisedd. Eller som man sjunger i visan "I folkviseton" av Nils Ferlin:
Kärleken kommer och kärleken går, ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din, din lycka är min och gråten är min när du gråter.
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar