Mitt enda liv är nu

Hur orkar man? Man orkar för att man måste. För att det finns inget alternativ.  Livet är detta enda liv och att få älska och bli älskad överträffar allt annat. Jag sörjer mycket för att jag har älskat mycket. Ett brustet hjärta är ett hjärta som har älskat. Jag har gråtit mycket den senaste tiden och med varje tår har tyngden i mitt bröst blivit något lite lättare. Gråt lindrar har jag fått erfara.

Den första tiden hade jag svårt att släppa ut all gråt. Jag var som en fylld ballong och jag släppte ut min sorg i små skrikande puffar, precis som när man pyser ut luften i en ballong lite i taget. Jag var rädd att om jag släppte kontrollen skulle jag skrikande fara iväg i tomma intet och sedan krascha mot marken, tom och urlakad. Men när det värsta trycket hade släppt kunde jag släppa ut allt. 

Jag behövde bli tom innan jag kunde börja fylla på liv igen. Jag tänkte att det är lättare att åter fylla ballongen om man tömt ur luften försiktigt. Nu är det en process med att fylla på, släppa ut och fylla på igen. Livet pågår hela tiden, vare sig jag väljer att vara åskådare eller deltagare.

Jag släpper ut gråten och det är okej. Jag är jag med alla känslor och tankar. Jag förlorade inte mej själv, jag hittade tillbaks till mej själv. Jag är inte passiv, jag är aktiv. Jag behöver hålla mig sysselsatt för att känna mig tillfreds. Jag vill älska livet precis som han gjorde. Jag vill ta vara på varje dag för vem vet något om morgondagen?

Min kalender börjar fyllas igen med möten och aktiviteter. Det börjar kännas kul att umgås med vänner, hitta på saker både själv och tillsammans med andra och att ge mig ut på roadtrips, både korta och längre. Framför allt börjar det kännas okej att vara själv. Jag är själv men inte ensam. Det finns en skillnad där. 

I början kände jag mig övergiven men det har ändrat karaktär. Jag kan börja tro på att det finns en framtid. Det finns bra saker som kan hända. Jag måste omfamna livet, det enda jag har, den enda chans jag får. Jag har lärt mej så mycket och jag vet nu mitt eget värde tack vare honom. Nu ska jag bara hitta nya saker som gör mig glad och göra det mycket.

 Jag kommer att vara kräsen, jag kommer göra det som känns bekvämt och inte vara någon annan till lags. Jag har haft det bästa livet med den bästa mannen, det finns inget som kan ta det ifrån mig. Jag kan leva på det länge, länge. Men jag förväntar mig mycket av livet och jag måste tro att än finns det mycket kvar att känna, uppleva och glädjas åt.

”oh I’m in pieces, it’s tearing me up

But I know a heart that’s broken 

is a heart that’s been loved”