Kompetenser och kvalifikationer

Det har kommit ett politiskt förslag att specialisera sjukhusen på olika sjukdomar och behandlingar. Detta har redan börjat, vissa sjukhus kan inte längre utföra vissa undersökningar eller behandlingar utan man hänvisas till ett annat sjukhus. Detta är främst för att samla kompetensen på de olika områdena, allt för att kunna erbjuda en så bra vård som möjligt. 

Jag blir väldigt glad när jag hör detta. De senaste två åren har jag fått en god inblick i svensk vård, både cancervård och bukkirurgi. Jag har blivit överväldigad av allt engagemang från personal som försöker sitt allra bästa för att ta hand om patienterna. Den empati och proffsighet vi mött är enastående och beundransvärd.

Men det finns också anledningar till att förslaget från politikerna kommer. Minst 500 personer dör varje år på grund av läkare som utför behandlingar eller operationer som de inte egentligen klarar av. Men de är stolta och självsäkra och vill pröva och se om det går. Men det blir ju plågsamma experiment för de patienter som blir lidande.

Att samla ihop kompetenserna på de olika områdena på de olika sjukhusen kommer bli jättebra, både för läkarna och patienterna. Då får som patient du den allra bästa vården som finns, du får ett helt team som har erfarenhet och rutin. Det blir också lättare för sjukhusen att rekrytera kompetent personal. Det blir attraktiva arbetsplatser.

På samma sätt är det med skolorna. Små lantliga byskolor är mysiga och personliga men de sliter med att kunna rekrytera kompetent personal, det är lärarbrist och vakanta tjänster. Detta påverkar självklart både kvaliteten och valfriheten i undervisningen. Barn med behov får inte den hjälp de behöver. Extra intelligenta barn får ingen stimulans.

För barnens framtids skull, för kvaliteten på undervisningens skull, är det tyvärr svårt att hålla fast vi de små skolorna på landsbygden. Föräldrar är så engegerade i sina barn, ställer gärna upp och skjutsar till träningar, övningar, tävlingar och matcher. Det borde vara självklart att se till att de får den bästa skolgången som möjligt. 

Jag har själv fått flytta båda mina barn från en lantskola till en skola i stan, av olika anledningar. Jag skjutsade gärna dem 1,5 mil enkel resa varje morgon för att de skulle kunna få en bra undervisning, bra stöd och tillräcklig stimulans. Att se dem växa, utvecklas och höja sina betyg är belöning nog. 

Jag tror inte att det lilla samhället är beroende av att det finns en skola. För är den inte tillräckligt bra hjälper det inte om det är mysigt och bekvämt. Det kommer bara skapa frustration i längden. Jag tror hellre det lilla samhället är mer betjänt av en livsmedelsbutik, en vårdcentral och en bensinstation. Det är vad jag tror.

Centralisering är inte alltid av ondo.  Av egen erfarenhet av både vård och skola, hade jag hellre sett kvalitet istället för lite av varje överallt. Att spekulera i om och men är inte fruktbart för min egen del. Jag kan självklart ha mina funderingar om både Johnnys vård och mina barns skolgång i låg- och mellanstadiet, men att ändra det förflutna går inte. Vi kan bara påverka framtiden och jobba för att det inte händer igen.