Jag drömde här om natten att jag var på semester. Jag tror att det var i en husvagn med förtält, men det var lite diffust. Det var i alla fall ganska litet men mysigt. Jag fixade det sista och sen var det klart för att koppla av och bara njuta. Jag vet inte var jag var eller vem jag var med, det som jag kom ihåg från drömmen var känslan.
Känslan av att vara sådär obekymrat lycklig och glad. I drömmen var jag förväntansfull och bubblande lycklig. Det var längesen jag kände så i vaket tillstånd. Det har varit så mycket oro, bekymmer och ledsamheter så länge. Sjukdom och lidande och död och ensamhet. Året slutade i moll men nu måste jag hoppas på en ny vår.
Samtidigt är det svårt mentalt att ställa om. Från ena dagen till den andra ändrades mitt liv när han dog. Vemodet har en tendens att dröja sig kvar i mitt inre. Sorg och saknad förstärker det och det måste få ta sin plats och sin tid. Jag känner det jag känner och det måste jag bejaka för att kunna bearbeta. Det man förtränger kommer alltid fram till slut.
Jag har fått min andra rejäla förkylning på några veckor. Innan har jag varit frisk i flera år men nu har jag liksom ingen motståndskraft kvar. Det är bara att låta det värka ut, ta hand om mej så gott det går och ta till alla huskurer med c-vitamin, ingefära och honung. Kroppen kräver sitt i denna process. Blir svag, sårbar och matt.
Min stresströskel är också lägre än normalt. Jag tycker det är lite jobbigt med större folksamlingar och det känns obekvämt att ha en massa planerat på fritiden förutom jobbet. Jag behöver min lediga tid för att ladda nya krafter. Jag behöver få vara för mig själv. Jag är inte mig själv och kommer väl aldrig att bli den samma.
Ett stänk av allvar kommer nog alltid att dröja kvar i mitt sinne. De livserfarenheter jag fått har präglat mig och gjort mig både starkare och svagare. Mjukare och hårdare. Ödmjukare och självsäkrare. Mer lyhörd och samtidigt mindre benägen att göra vad andra tycker. Mer sann mot mig själv. Mer ärlig och säger nej när jag menar nej och ja när jag menar ja.
Jag kommer försöka använda mina erfarenheter för att hjälpa andra, uppmuntra, stötta och ge råd. På så sätt blir det en mening med det jag gått igenom och jag får fortsätta växa och utvecklas som människa. För det är i relation med andra som vi kan förändras. Och så länge jag minns honom är han inte borta, han är bara ur sikte.
When your day is long
And the night
The night is yours alone
When you're sure you've had enough
Of this life
Well hang on
Don't let yourself go
'Cause everybody cries
And everybody hurts sometimes
(R.E.M.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar