Hålet i mitt hjärta

Det kunde hända ibland att jag var trött när jag behövde rasta hunden. Då åkte vi ut med bilen i skogen och hon fick springa fritt bland stubbar och mossa. Det älskade hon, och jag njuter alltid av en stund i skogen. Där finns det ett naturligt lugn, frisk luft och ro för själen.

Jag tar en sväng ut i skogen med jämna mellanrum även nu utan hund. Bland mossa och stubbar känner jag hennes närvaro igen. Det är som om hon är hos mig och jag ser för min inre syn hur hon nosar runt och skuttar glatt bland tuvorna. Att åka till hennes favoritställen får mig att sakna henne mindre.

Tänk att en liten hund kan skapa sådana känslor, sådant band. Men hon fanns vid min sida i nästan tio år, alltid glad och tillgiven, lyhörd för mina känslor. Tröstade mej när jag var ledsen, fick mig gå ut och röra på mig, hon var någon jag fick ta hand om och pyssla om. 

Det är en annan känsla med Johnny. Jag saknar honom oerhört varje dag, varje stund. Jag bär honom i mitt hjärta vart jag än går. Det finns ingen särskild plats, han är överallt, precis som när han levde. Ibland kan jag höra i mitt inre vad han skulle ha sagt eller tyckt om något som händer.

Jag är så tacksam för allt han betydde för mig. Han gjorde mig stark genom att ständigt uppmuntra mig och utmana mig. Jag blev stark av allt vi fick gå igenom med sjukdom, lidande och död. Men nu när han är borta finns det inget att fokusera på. Det blir väldigt tomt.

Tomheten och ensamheten blir mer påtaglig nu när jag nyss varit tillsammans med familjen ett par veckor. Jag saknar någon att dela vardagen med, någon att prata med efter jobbet, någon att dela tankar med, någon att hitta på saker tillsammans med. Någon som älskar mig, en partner. Någon som är min och jag är hans.

Samtidigt har jag ett hål i hjärtat efter Johnny. Kommer någon någonsin att kunna fylla det tomrummet? Kommer kärleken till honom kunna bli ett ljuvt minne utan att konkurrera bort alla andra? Sorgeprocessen tar mig ständigt vidare i min inre upptäcktsresa. Det är bara att följa med, bekräfta mina känslor och agera efter det.

What’s a heart supposed to do

With a hole the size of you

Wish I could undo the pain

But my heart can’t catch a break

I think about you every single day

(Felix Sandman)