Påskhelg. Långledigt. En av alla dessa stunder på året när sorgen och saknaden blir mer påtaglig. Högtidsdagar, helgdagar, årsdagar. Allt som påminner om honom. Förra påsken levde han fortfarande även om han var mycket sjuk. 2016 var jag i London med min dotter och 2015 var jag och Johnny i Helsingør tillsammans med goda vänner.
Varje speciellt tillfälle lockar fram minnen. Det är både ljuvt och sorgset. Men jag försöker medvetet att välja att minnas allt det trevliga, roliga och fina. Allt vi gjorde är ljuva minnen som jag värdesätter högt. Han gjorde mig stark för att han hjälpte mig inse vem jag verkligen är, vad jag har, vad jag kan.
På kort tid, några få år, lyckades han hjälpa mig få tillbaks allt jag förlorat i självkänsla och självsäkerhet. Jag ser nu att det var hans stora mission i vår relation och om det inte är kärlek då vet jag inte vad. Att jag sedan fick återgälda honom med att hjälpa honom vandra den sista biten på vägen var också ren kärlek från min sida.
I år har jag fått tillbringa påsken med min familj, min mamma och pappa, min syster, min dotter och hennes pojkvän. Det är en styrka och trygghet att få vara tillsammans med nära och kära. Det är extra viktigt för mig nu. Samtidigt är det skönt att få komma hem och vara ensam en stund. Tid att tänka, tid att vila.
Johnny gillade inte science fiction, rymdfilmer, aliens och dylikt. Det gillar jag. Den senaste tiden har jag fullständigt grottat ner mig i sådana filmer och serier. Jag har ju lite att ta igen om man säger så. Tack vare Netflix kan jag streama vad jag vill av den sortens filmer. Det är avkoppling för mig.
Samtidigt tänker jag på honom. Finns han någonstans? Kan han besöka mig? Ibland kan jag höra hans tankar och kommentarer inuti mitt huvud. Är det för att jag känner honom så väl, vet undermedvetet vad han skulle säga och tycka, eller är det hans röst jag hör?
Sådant får man väl aldrig svar på, men jag funderar på det emellanåt. Alla program på tv om andlighet, andar och kontakt med andra sidan döden tyder på en stor längtan och önskan om att livet är inte över när det är över. Att det finns en fortsättning, att det finns ett liv efter döden. Jag tror på det. Ett liv efter detta, att vår själ är energi och kan därmed aldrig förstöras, bara omvandlas.
Vi får inte svaren om döden förrän vi själva är där. Vi får inte veta meningen ned livet förrän livet är slut. Det kan vara frustrerande eller så kan man bara släppa det och låta det vara precis vad det är. Livets stora gåta. Vi måste inte veta allt, kan inte veta allt och det är okej. Det är bara att hänga med och göra det bästa av dagen idag. Det är det enda vi vet säkert att vi har.
”Oh once in your life you find someone
Who will turn your world around
Bring you up when you're feelin' down
Yeah nothin' could change what you mean to me”
(Bryan Adams)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar