Mors dag

Idag är det mors dag. Jag har varit hemma hos min mor och ätit rosa tårta och druckit kaffe. Där var också min syster och min bror med familjer och min dotter med pojkvän. Jag kan tycka det är bra med en sån här dag som ger oss en anledning att träffas och vara tillsammans.

Min mamma har alltid funnits där för mej och stöttat och hjälpt när jag har bett om det, och ibland även när jag inte velat erkänna att jag behövt hjälp. Hon är samtidigt väldigt mån om både sin och min integritet och hon skulle aldrig lägga sig i något om hon inte blev välkomnad.

Mamma är en riktig bullmamma som alltid pysslat hemma, bakat och lagat mat och aldrig jobbat mer än halvtid för att finnas till för sin familj. Hon har alltid varit hjälpsam och generös och nu när hon är gammal och lite skröplig är det en självklarhet för oss barn att finnas där för henne och hjälpa till med det som behövs.

Själv firar jag mors dag för 24:e gången. Min dotter som bor i Linköping kom hem och min son som bor i Melbourne, Austalien, ringde och pratade en stund. Hans fru, min svärdotter, skickade en hyllning via instagram och min gudagivna svensk-australienska dotter skrev också en hyllning på instagram. Jag är lyckligt lottad med dessa fyra i min familj.

Alla har vi säkert någon stark, god person i vår närhet som vi är tacksamma att ha i våra liv. Det är inte alltid en förälder, ett syskon eller ett barn, men förhoppningsvis hittar vi vårt eget nätverk av goda krafter, människor som ger oss stöd och support, uppmuntran och gläds med oss i medgång.

Har du inte det, så får det börja med dig. Bli själv en person som stöttar, uppmuntrar, hjälper och hejar på. Var en god kraft i världen mot de människor du möter. Är det någon som inte vill ta emot din godhet, bara släpp den personen och vänd dig mot nästa. Du kommer behövas, du kommer hitta ditt gäng där du hör hemma.

Allt är inte självklart, alla föds inte in i en fungerande gemenskap. Men när du är vuxen är du fri att söka upp personer som får dig att må bra. Det bästa sättet att få en vän är att vara en vän. Skriv inte en önskelista på vad du vill ha för att bedöma alla utifrån det. Skriv en lista på vad du INTE vill ha så ska du se att sökandet blir betydligt mer spännande!

”Anytime you need a friend

I will be here

You'll never be alone again

So don't you fear

Even if you're miles away

I'm by your side”

Jag vill känna att jag lever

Våren blev sommar och allt blommar och grönskar samtidigt. Värmen är oerhört skön tycker jag, jag trivs med värme och solsken. Jag har gått många långa promenader med linne och korta träningsbyxor så mina axlar har fått sin första bränna. Denna vår har man inte behövt längta till Kanarieöarna, det är bättre väder här än där.

Jag har tillbringat helgen i mitt lilla torp, planterat lite blommor och bär. Njutit av vädret, fågelsången och skogens sus. Inte ett enda ljud av civilisationen, inga bilar eller människor, inget buller och skrammel. Bara naturen, dofterna och porlet från bäcken, även om vattennivån är ovanligt låg just nu.

Jag har nog hittat en harmoni i min själ, jag har börjat återfå balansen och glädjen att leva. Jag har börjat fundera på framtiden och hur jag vill leva mitt liv. Val jag behöver göra för att komma vidare, komma framåt, komma dit jag vill. Jag styr min framtid, jag väljer innehållet i mitt liv genom att säga ja eller nej till de saker som kommer upp.

Jag har lärt mig att lyssna till mitt inre, att låta magkänslan få visa vägen. Den inre stilla rösten ljuger aldrig men det är lätt att missa den eller rationalisera bort den. Det är inte alltid intellektet vet bäst, logiska resonemang håller inte alltid hela vägen. Men vi alla har en inre kompass som vi gör klokt i att finna och följa.

Jag väljer det som ger mig en god känsla. Det finns ingen anledning att säga ja till saker som som jag egentligen inte vill, men kanske andra vill eller tycker. Mitt liv är mitt och bara mitt och jag är tillräckligt gammal för att själv välja bort och välja till. Det är en mänsklig rättighet.

Samtidigt vill man inte såra någon eller säga nej till någon eller något som erbjuds av ren välvilja. Man vill vara vänlig och hjälpsam och tillmötesgående. Absolut ska man vara det, men inte på bekostnad av sig själv. Att vårda relationen med sig själv är något man inte ska välja bort.

En människa i harmoni är en vacker människa. En människa som vet vem hen är och vad hen vill är attraktivt. Utseende är sekundärt, det inre livet är det som betyder något i längden. Jag tror att ögonen är själens spegel och det man ser där inne är det som är den sanna människan.

Jag blev påmind om ”Gabriellas sång” idag och den säger så mycket klokt i texten. Hur viktigt det är att verkligen LEVA sitt liv och inte bara låta livet passera. Det är i svårigheterna vi plötsligt ser möjligheterna och man finner glädjen och styrkan att leva vidare trots allt.

”Det är nu som livet är mitt

Jag har fått en stund här på jorden

Och min längtan har fört mig hit

Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt

Min förtröstan långt bortom orden

Som har visat en liten bit

Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever

All den tid jag har ska jag leva som jag vill

Jag vill känna att jag lever

Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var

Jag har bara låtit det sova

Kanske hade jag inget val

Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig

För att jag är jag

Kunna vara stark och fri

Se hur natten går mot dag

Jag är här

Och mitt liv är bara mitt

Och den himmel jag trodde fanns

Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv”

Lidande lär oss medlidande

Jag läste en intervju med skådespelaren Jim Carrey. Han är inte någon favorit egentligen men en del av det han sa var intressant. Han berättade att han kom till den punkten när han hade allt han någonsin kunnat drömma om men ändå var han olycklig. Han blev chockad när han förstod att man faktiskt kunde vara olycklig trots att man hade allt man ville ha. Men han förstod till slut att lycka finns inte där. 

Han berättar att han gått igenom svårigheter i livet och genom dem har han förstått vad livet verkligen går ut på och vad som är på riktigt och inte. Nu kunde han förstå lidande och när man förstår det så kan man också känna medlidande. Kan man känna medlidande så känner man också frihet och en stark energi att bli älskad och att älska och att vilja skapa.

Jag förstår vad han menar. När man går igenom lidande så kan det vara svårt att se varför men till slut förstår man att det finns inga svar, bara lärdomar. Det finns så mycket jag lärt mig genom svårigheterna, saker som jag inte hade förstått annars. Lidande skapar medlidande. Empatin växer.

Jag är den jag är idag både tack vare och på grund av de vinster och förluster jag haft i livet. Alla goda stunder och alla svåra stunder, tillsammans utgör det livet som blev mitt och jag kan bara välja hur jag tar emot det. Med öppen famn eller knutna nävar? Ibland krävs det både ock.

Jag har fått slåss för min tillvaro emellanåt och jag har fått vila i en kärleksfull famn. Jag har skrattat och gråtit, jag har fått det jag har velat och jag har blivit fråntagen det jag haft. Jag har gett och jag har fått, jag har vunnit och jag har förlorat. Hela livet är en pendling mellan positivt och negativt och det är i svängningarna som man lär sig om livet och om människor.

Kruxet är bara att bestämma sig för att vilja lära sig, att vilja bli en bättre människa, att vilja se på livet med glädje. Det är inte alltid så enkelt även om man har den intentionen. Just nu går jag igenom en fas när jag är frustrerad. Jag är så tacksam att min hjärtevän hjälpte mig hitta tillbaks till mig själv, något jag förlorat under mitt slitsamma äktenskap och skilsmässa. 

Men så mötte jag min hjärtevän och han jobbade målmedvetet på att få mig stark, trygg och självsäker igen. Han var min hejarklack och jag var hans. Men nu är han död och jag är frustrerad över att vi inte fick mer tid tillsammans. Nu när jag förstått hans intentioner och fått hans kärlek till livet. Varför ledde han mig hit när han visste att han inte skulle finnas kvar?

På ett plan är det självklart att han ville att jag skulle leva livet, njuta av varje tillfälle som kommer i min väg och ha roligt varenda liten bit på vägen. Samtidigt sitter jag i ett mentalt väntrum och undrar när saknaden kommer att avta, när kommer kärleken till honom att släppa det förlamande greppet om mitt hjärta? Hur kan jag göra slut med någon jag älskar och som älskar mig men som blev tvungen att gå?

Like a drum my heart never stops beating

For you, for you

Baby I'm not moving on

I love you long after you're gone

(Phillip Phillips)

Blommor och bin

Våren har kommit med full kraft. Det känns som om jag missade förra våren så det är extra vackert i år i naturen tycker jag. Havet av vitsippor, björklövens musöron, rosa japanska körsbärsträd, det skarpa ljuset, den blåa himlen och allt som väcks till liv igen efter vintervilan.

Jag kastas mellan olika känslor. Glad över våren, lycklig av solen, sorgsen av saknad, förvirrad inför framtiden. Jag är inte bitter och jag låter inte tankarna snurra runt ordet ”varför” men ändå är det svårt. Jag vill ha någon vid min sida men jag vill inte börja om på nytt igen. Men jag är ändå lugn.

Det kommer väl att visa sig, vad som ska ske i framtiden. Det kommer nog att falla sig naturligt om det ska hända något. Jag tänker att om det ska bli, så kommer det att bli, så då får lyckan söka upp mej. Jag tänker inte leta. Men jag försöker tolka de tecken jag får.

Efter min skilsmässa och innan jag träffade Johnny så hade jag en kriterielista på hur mina drömars man skulle vara. Han prickade in alla punkter utom ”kan sjunga och spela” men det gjorde inget. Lite får man kompromissa och det finns ju Spotify! Önskelistan finns kvar och har utökats med någon punkt.

Inget kommer att bli som med Johnny för att ingen är som han. Jag kommer alltid att sakna honom men hjärtat är förunderligt. Det finns alltid plats för mer kärlek och mitt hjärta är inte tomt eller kallt. Det kan komma något nytt, något helt annat, som också är bra. Jag är inte längre helt främmande för det.

Det kan vara så enkelt som en blick. Ögon som möts och blicken hålls kvar den där lilla sekunden extra. Som om ögonen var magneter. Det där suget i blicken som kan uppstå. Man kanske är fullständiga främlingar som aldrig möts igen, men den där blicken kan också bli starten på något spännande.

Ögon är viktigt, hur blicken möts, mottas och gensvaras. Ögonen är själens spegel sägs det. I alla fall lyser känslor ut från ögonen. Både negativa och positiva, både kärlek och hat. Jag har lättare att lita på någon som stadigt möter min blick än den som flackar undan med ögonen. 

Man kan ljuga med ord men inte med ögonen, även kroppsspråket avslöjar en lögn om man är duktig på att tyda signalerna. Jag vill gärna se folk i ögonen, jag vill se vad som strålar ut från ditt inre. Jag vill också visa vad för typ av människa jag är med min blick.

Johnnys favoritlåt var ”Leende guldbruna ögon” men så träffade han mig med mina klarblåa ögon. Så han försökte sig på att hitta på en ny text. Det gick ju sådär... det blev nåt i stil med ”leende blåblöta ögon”... tja det passade ju in i rytmen i alla fall men särskilt romantiskt var det inte - men hysteriskt roligt!

Humor är viktigt också! Och social kompetens. Nä nu ska jag inte rabbla upp hela min lista, men ögon är viktiga, kanske viktigast. Jag är inte orolig och jag är inte olycklig med mig själv. Jag gör trevliga saker både ensam och med vänner. Jag skapar mitt liv och jag tar ansvar för det. Sen får vi se vad som dyker upp!

”The flower doesn’t dream of the bee

It blossoms and the bee comes”