Jag vill känna att jag lever

Våren blev sommar och allt blommar och grönskar samtidigt. Värmen är oerhört skön tycker jag, jag trivs med värme och solsken. Jag har gått många långa promenader med linne och korta träningsbyxor så mina axlar har fått sin första bränna. Denna vår har man inte behövt längta till Kanarieöarna, det är bättre väder här än där.

Jag har tillbringat helgen i mitt lilla torp, planterat lite blommor och bär. Njutit av vädret, fågelsången och skogens sus. Inte ett enda ljud av civilisationen, inga bilar eller människor, inget buller och skrammel. Bara naturen, dofterna och porlet från bäcken, även om vattennivån är ovanligt låg just nu.

Jag har nog hittat en harmoni i min själ, jag har börjat återfå balansen och glädjen att leva. Jag har börjat fundera på framtiden och hur jag vill leva mitt liv. Val jag behöver göra för att komma vidare, komma framåt, komma dit jag vill. Jag styr min framtid, jag väljer innehållet i mitt liv genom att säga ja eller nej till de saker som kommer upp.

Jag har lärt mig att lyssna till mitt inre, att låta magkänslan få visa vägen. Den inre stilla rösten ljuger aldrig men det är lätt att missa den eller rationalisera bort den. Det är inte alltid intellektet vet bäst, logiska resonemang håller inte alltid hela vägen. Men vi alla har en inre kompass som vi gör klokt i att finna och följa.

Jag väljer det som ger mig en god känsla. Det finns ingen anledning att säga ja till saker som som jag egentligen inte vill, men kanske andra vill eller tycker. Mitt liv är mitt och bara mitt och jag är tillräckligt gammal för att själv välja bort och välja till. Det är en mänsklig rättighet.

Samtidigt vill man inte såra någon eller säga nej till någon eller något som erbjuds av ren välvilja. Man vill vara vänlig och hjälpsam och tillmötesgående. Absolut ska man vara det, men inte på bekostnad av sig själv. Att vårda relationen med sig själv är något man inte ska välja bort.

En människa i harmoni är en vacker människa. En människa som vet vem hen är och vad hen vill är attraktivt. Utseende är sekundärt, det inre livet är det som betyder något i längden. Jag tror att ögonen är själens spegel och det man ser där inne är det som är den sanna människan.

Jag blev påmind om ”Gabriellas sång” idag och den säger så mycket klokt i texten. Hur viktigt det är att verkligen LEVA sitt liv och inte bara låta livet passera. Det är i svårigheterna vi plötsligt ser möjligheterna och man finner glädjen och styrkan att leva vidare trots allt.

”Det är nu som livet är mitt

Jag har fått en stund här på jorden

Och min längtan har fört mig hit

Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt

Min förtröstan långt bortom orden

Som har visat en liten bit

Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever

All den tid jag har ska jag leva som jag vill

Jag vill känna att jag lever

Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var

Jag har bara låtit det sova

Kanske hade jag inget val

Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig

För att jag är jag

Kunna vara stark och fri

Se hur natten går mot dag

Jag är här

Och mitt liv är bara mitt

Och den himmel jag trodde fanns

Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv”