Livet efter honom

Jag jobbar hela tiden på att försöka komma vidare i sorgearbetet. Jag planerar in trevliga aktiviteter och träffar trevliga människor. Jag försöker bryta mig ur min bekvämlighetszon, där det har varit enklast, lugnast och skönast att sitta hemma själv. Men det är ju inte det livet som jag borde leva. 

Jag är ju fortfarande full av liv. Jag kan ju inte bara se på mitt liv som en transportsträcka mot döden. Även om det kan kännas så och att jag haft min tid. Jag har mött min stora kärlek och nu har jag förlorat den. Jag levde mitt drömliv med min drömman och nu är allt borta. Kan det verkligen finnas något mer för mig?

Samtidigt känner jag att sorgen börjar avta. Saknaden är alltid närvarande men sorgen dränker mig inte längre. Någon beskrev sorgen som om man är i ett stormande hav. Man kämpar för att få luft och vågorna sköljer över mig hela tiden. Sedan lugnar vågorna ner sig mer och mer och jag hittar en vrakdel från det kapsejsade skeppet att hålla i. Jag lär mig flyta med, lär mig andas, lär mig simma. Lär mig se när nästa våg kommer.

Jag vet att nästa våg kommer den 7 juni. Årsdagen av hans död. Ett helt år har gått. Släpat sig fram. Oändligt lång känns tiden. Samtidigt försöker jag förbereda mig på att ta ännu ett steg ur sorgen. Jag har bytt ut mina skärmbilder på min telefon och min padda, en efter en, låst skärm och hemskärm. Alla hade olika bilder av Honom. Nu finns där istället bilder på min glada familj.

Istället för att bli sorgsen hela tiden av bilderna på honom, blir jag glad av bilderna på mina barn. Jag försöker flytta focus från det som varit till det som är nu. Att börja drömma om framtiden är inget jag klarar av ännu men jag tar ett steg i taget. Jag inser att jag måste avsluta det gamla innan jag kan börja något nytt. Man kan inte jobba kvar i det gamla programmet när man installerat den nya versionen.

Det är så smärtsamt och svårt att släppa taget. Men jag måste avsluta relationen med honom. En relation som tvångsavslutades med hans död. Det var inget någon av oss ville eller önskade. Men jag måste göra upp med det. Ett själsligt avslut, ett känslomässigt avsked. Ta tag i mitt liv, sluta äta och börja träna ordentligt. Bli hälsosam igen. 

Men det är så lätt att stanna hemma, stänga och låsa dörren. Tröstäta. Titta på tv. Vila. Tacka nej till aktiviteter. Jobba-äta-sova. Men vad är det för ett liv? Bara en existens. Jag vill skratta, älska, kramas, busa, uppleva, diskutera, pyssla, resa, ja det finns massor av trevligheter. Att sitta hemma och deppa matar bara sorgen. Jag kan bättre, jag vill bättra mig, jag måste hitta ett liv efter honom. 

Even though you didn't stay 
It was all worthwhile
You were the best thing in my life 
I can recall you and me we had it all
You and me we had it all

(Waylon Jennings)