Mitt inre ville ut

Jag startade den här bloggen 2013, året efter min skilsmässa. Jag har alltid använt det skrivna ordet som en ventil, ett sätt att uttrycka mina känslor och tankar, men aldrig tidigare gjort det offentligt. Men när jag äntligen kunde börja skapa mitt liv som jag ville ha det, fri från en destruktiv relation, så blev det ett behov. Mitt inre ville ut - som också blev bloggens namn.

En blogg är ett bra forum, mer lättjobbat än en bok och mer direkt i sin kommunikation. Den kan också ändra karaktär allt eftersom, när jag har nya känslor att bearbeta. Jag vill på detta sätt dela med mig av mina personliga erfarenheter för att kunna hjälpa någon annan. Jag har också fått respons på att jag faktiskt har fått komma med det.

Bara det faktum att man får känna att någon annan förstår, har varit med om något liknande, har tänkt som jag, känt som jag. Det är en otrolig styrka i det. Att få känna att jag är inte ensam om att ha det såhär. Dessutom är det min egen terapi att skriva som hjälper mig vidare att växa som människa.

Genom allt som hänt i mitt liv, både bra och dåligt, vill jag ändå påstå att livet är kärleksfullt. Men då måste jag nog definiera vad jag menar med kärlek. Det är inte att vara andra till lags, främst måste jag vara lojal med mig själv. Det är inte att uppfylla alla önskningar, varken mina egna eller andras. När man måste tänka om, kan det faktiskt bli bättre.

Kärlek är inte att böja sig för den andres vilja, utan istället föra en dialog, ge och ta, kompromissa och förhandla. Kärlek är att låta varandra växa, även om det är en svår väg, en snårig väg, en krokig väg. Kärlek är att stötta och uppmuntra, att leva och låta leva, att bejaka drömmar och underlätta för varandra.

Kärlek ger frihet, fri att leva ditt liv på ditt sätt även om du delar livet med någon annan. En relation får aldrig vara på någon annans bekostnad. Jag har lärt mig så mycket om mej själv och andra genom mitt äktenskap, min singeltid mitt i livet, min passionerade relation med mitt livs kärlek, hans sjukdom och död, mitt liv efter det, ensam igen.

Ändå vill jag påstå att livet är kärleksfullt. Men det krävs att jag tar tiden och engagemanget att jobba med mig själv, att lära, att utvecklas, att tillämpa insikterna i vardagen. Då möter dig livet med kärlek, du ser det i naturen, på stan, i människor du möter, i dina nära relationer. Med ett öppet sinne kommer du se vad som verkligen gör livet värt att leva. På riktigt.