Vädret och livet

Nu är hösten här. De kyliga nätterna, de mörka kvällarna. Luften. Färgerna i naturen. Jag välkomnar årstiden, sommaren var varm och lång men nu var det dags för den att gå. Både naturen och vi behöver återhämta oss, dra ner på sommarstressen, tända ljus och mysa i soffan utan en massa måsten utomhus.

För vi svenskar har det itutat i oss att är det vackert väder så är man ute. Man sitter inte inomhus en solig dag och helst inte ens i skuggan. Vi behöver ju ladda upp med d-vitaminer gu’ bevars! Det funkar ju två veckor, tre veckor, ja fyra. Men sommaren fortsatte och fortsatte.

Till slut orkade man inte vara ute hela tiden. Dagarna på kontoret blev en fristad, svalt och skuggigt. Ändå gnagde den där gamla tanken att man ska gå ut när det är fint ute. Passa på liksom. Men veckorna blev månader. Solen och värmen stannade kvar. Det var som att vara utomlands.

Även vår svenska natur började påminna om det solbrända södra Europa, mellanöstern eller Kanarieöarna. Gräsmattorna dog och lövträden slokade och började gulna i förtid. Allt var i obalans, även vi. Vi trotsade traditionen och gick in trots att solen sken. Vattenbristen och bevattningsförbudet gjorde att allt trädgårdsarbete stannade upp. Inget växte ju ändå.

Sen kom hösten som över en natt. Plötsligt var det jacka, vantar och halsduk på när man cyklade till jobbet på morgonen. Man frös som en liten lort för att man var inte van. Min lägenhet är dock varm och skön, vilket jag är tacksam för. Jag är en sån där konstig människa som vill ha varmt när jag sover, gärna 24 grader sådär.

Jag vill också ha varmt när jag duschar, riktigt skållande hett så det ryker. Försökte mäta en gång och badtermometern stannade på 43 grader. Kanske är det varmare än så. Däremot vill jag ha ljummet kaffe och te. Ja, det där med temperaturer är verkligen olika tycke och smak.

Likaså mat kräver olika temperaturer, både vid tillagning och förtäring men inte minst vid förvaring. Vissa livsmedel ska inte serveras för kalla, tex ost och tomater. Andra ska inte vara för heta, tex redda soppor och rent kött. Hetta i form av kryddning är dock oberoende av temperaturen.

Jag tycker hösten är skön, trots att den är en länk mellan sommaren - som jag älskar - och vintern - som jag avskyr. Men efter vinter kommer vår och det är den absolut vackraste årstiden. När allt spirar och gror, vaknar till liv och spritter. Fåglarna kvittrar och bäckarna porlar. Ljuden. Dofterna. 

Även i livet genomgår man olika årstider, säsonger. När man går igenom en vinter när allt är tyst och dött, får man ändå hoppas på en ny vår. En sommar när livet intensifieras och en höst när allt blir lugnt och tryggt. Regniga dagar, soliga dagar, stormiga dagar. Livet är i ständig förändring, det är bara att hänga med och göra det bästa av idag.

Ett inlägg om cancer

Nu är det snart oktober och rosa bandet-månaden. Rosa bandet för att stödja forskningen om cancer i allmänhet och bröstcancer i synnerhet. En jättebra sak som verkligen gör skillnad. Till skillnad från det som händer på sociala medier just nu.

Det delas hemliga hjärtan via messenger som tydligen ska uppmuntra kvinnor att undersöka sina bröst. Jag undrar hur då? Om du inte fått meddelandet och ser andra sätta ett hjärta på sin status får mig inte genast att tänka på bröstundersökningar precis. För att inte tala om alla män som inte ska få veta för att det är ”hemligt”.

Låter som rappakaljan enligt mej. Faktiskt är det ofta så att det är kvinnornas män som hittar knölar i sin kvinnas bröst som inte varit där förut. Och vad i ligger det hemliga i att kolla sig själv efter knölar som kan vara farliga? Jag blir faktiskt ganska provocerad av sådant. Barnsligt är det.

Samma sak med de sentimentala små ”berättelserna” om någon som kämpar mot cancer, storys som ska gillas och delas. Till vilken nytta? Jag blir bara irriterad av sådant trams som tar plats i mitt sociala flöde. Det som gör nytta är att skänka pengar till forskning om cancer, stödja rosa bandet-kampanjen bland annat. 

Kanske för att jag själv vet hur det är att drabbas av cancer. Jag har följt min älskade från första misstankarna, alla undersökningar och provtagningar, röntgenundersökningar med olika tekniker. Denna eviga väntan på resultat. Fler prover och undersökningar. Diagnosen. Operationerna. Behandlingarna. Döden.

Jag blir beklämd när jag ser hur naivt man hanterar dessa inlägg och utskick. De som verkligen har sett cancer på nära håll vet att det inte är någon lek. De vet också att man uppnår inget med hemliga hjärtan eller sentimentala kopierade inlägg. Hjälp till på riktigt istället. 

Vandra tillsammans med någon som är drabbad. Stöd forskning. Våga prata om det på allvar. Idag tror jag nästan alla känner eller känner till någon som drabbats av cancer. Fråga dig själv: vad skulle hjälpa denna människan? Kan jag göra något? Prata med dem, krama om dem, lyssna. Men kom för hela friden inte med käcka slogans och ryggdunkar!

Det blir bara ett sätt att hänga upp ett skynka mellan dig och den drabbade. Kom inte med ”goda råd” som du ”hört” ska hjälpa. Det enda som är sant är att alla är olika, alla drabbas olika, reagerar olika och gensvarar olika på samma behandlingar. Alla är individer och det finns ingen mall.

Det är detta som gör cancer så svårt och så lurigt. Det följer ingen rak linje, allt beror på hur kroppen reagerar på sjukdomen och behandlingen. Dessutom finns det över 200 olika cancertyper vilket gör det ännu mer komplicerat. Forskning och mer forskning är det enda som kan hjälpa tillsammans med studier av verkliga fall. Ge ditt stöd på rätt sätt!

#fuckcancer #iwishcancerwouldgetcanceranddie

Vad jag vill ha

Jag tycker det är intressant att studera människor. När jag är på fest, i folksamlingar, på jobbet - överallt där det finns folk finns det relationer och reaktioner att studera. Det är spännande hur olika vi kan reagera på samma saker och hur vi behandlar varann.

Särskilt intressant är det att iaktta parrelationer, kanske för att jag är singel själv och funderar verkligen på om jag vill ha en partner i mitt liv eller om jag faktiskt har det jättebra ensam. Det tycker jag just nu i alla fall, kanske för att jag ännu inte är färdig med min relation med min hjärtevän som dog i juni förra året.

Det är svårt att behöva avsluta en relation som var så bra och som ingen av oss ville avsluta, det var det där med att döden skiljer oss åt som kom emellan. Jag är fortfarande i processen att försöka se en fortsättning på mitt liv utan honom men som ändå känns bra.

Jag arbetar i en livsmedelsbutik och även om jag tillbringar 3/4 av min tid uppe på kontoret, får jag ändå en daglig dos av kunder och kan studera beteenden. Det är barnfamiljen med de trötta, gnälliga barnen. Det är maken som fått en lång lista av frun att handla efter, det är det unga paret som förälskat håller varann i hand, det är ungdomarna som kommer in i gäng, det är det medelålders paren.

De medelåldersparen finns i så många varianter. De samstämmiga, den motsträviga partnern, den gnälliga partnern, de oense paren. Här om dagen hörde jag ett par i 55-årsåldern ungefär och hon pratade till sin man som om han var ett barn. Jag undrade i mitt stilla sinne hur han kunde acceptera det.

Att bli offentligt förödmjukad och nedvärderad av sin partner en fredagseftermiddag i en butik full med kunder det tycker jag personligen är att gå över gränsen. Jag undrar hur det kommer sig, hur det kunde bli så, hur man blivit totalt okänslig för det destruktiva. Men det är väl tyvärr det som är summan av en dysfunktionell relation. Man ser det inte.

Förändringarna kommer gradvis, succesivt, den onda spiralen snurrar sakta men säkert åt fel håll och man vet inte hur man ska få stopp på den. Plötsligt en dag tittar man upp från sin grop och undrar hur man kunde hamna där. Men det kommer ofta smygande och man känner sig själv skyldig till allt även om det alltid finns två i en parrelation.

Jag känner att jag har vissa icke förhandlingsbara kriterier på en eventuell ny relation. Samtidigt som jag absolut inte känner att jag kräver en massa orimligheter. Jag vill ha ärlighet, rakhet och tydlighet. Jag vill att båda ska ha rätt till egna intressen och aktiviteter och att båda ska vara generösa med att ge och få det. Jag vill att båda vill den andres bästa, då tror jag att det mesta löser sig med det.

Jag vill skratta, hitta på äventyr, umgås med vänner, ha lugna hemmakvällar med en bra film, göra ett och annat spontant infall, få ro att skriva och läsa, vistas i skogen, pyssla hemma. Mina önskningar är inte stora eller märkvärdiga men ack så viktiga för mig. Jag vill helt enkelt ha det bra och njuta av livet! Bli bekräftad och älskad för den jag är. Enkelt eller hur!

Det viktigaste först

Nu har jag gjort mitt val till riksdag, kommun och landsting. Det är liksom lite högtidligt att gå iväg till vallokalen och rösta. Jag hade med mig valsedlar hemifrån, de flesta partier har vänligheten att skicka hem sådana ihop med information om sitt program så man kan i lugn och ro gå igenom alternativen och kryssa för de namn man tror på.

Jag tycker det är viktigt att göra sin röst hörd, att stödja vår demokrati genom att delta. Det finns så många länder som inte har den möjligheten eller om de röstar så är det ett fixat resultat. Jag bara hoppas att alla verkligen har tänkt igenom hela vägen vad som är hållbart.

Jag tycker också det är viktigt att engagera sig i andra och viktiga åttaganden i vårt samhälle för att hjälpa de som behöver hjälp, stödja de svaga, göra det jag kan för de som inte kan. Så jag är god man åt en person och kontaktperson åt två andra. Att vara god man betyder att man företräder personen i ekonomiska och andra förehavanden. Ser till att det finns försäkringar och sparande, betalar räkningar, sköter kontakten med omsorgsförvaltningen, Försäkringskassan och arbetsgivaren.

Att vara kontaktperson är att umgås med en person som har någon form av utvecklingsstörning och göra saker tillsammans som den personen tycker om. För min del så får jag dela glädjen med dem och jag själv kommer iväg på konserter, utställningar, caféer och mycket annat som jag aldrig annars hade gjort själv.

Man blir utsedd av kommunen att bli både god man och kontaktperson. Det är så givande och dessa personer sprider en sån spontan glädje och kärlek att man blir så glad av att kunna dela en stund med dem. Hur hinner du? undrar folk. Man hinner med det man prioriterar. Man hinner det som är viktigt. Detta är viktigt för mig.

Jag vill inte bara leva för mig själv, jag vill göra gott mot andra, hjälpa den jag kan och bistå med den kunskap jag har till någon som inte kan klara vissa saker själv. Att jag med mitt sätt att leva kan göra livet en liten gnutta enklare för någon annan. Att komma med medkänsla, omsorger och kunskap till de jag möter gör mitt liv så fantastiskt mycket rikare och mer värdefullt!

Bara politik

Om en vecka är det val till riksdag, kommun och landsting. Hela året har präglats av detta valår i media men allra mest nu den senaste månaden. Affischer, debatter, intervjuer, vallöften och reklamfilmer. Jag har undvikit alla debattprogram eftersom jag tycker att de skapar mer förvirring än klarhet.

Min strategi i valtider är att redan ha min övertygelse klar innan valspurten. Att studera vad partierna säger och gör all tid mellan valen. När de visar sitt rätta ansikte. När de jobbar på i vardagen, kommenterar händelser i politiken och fattar beslut som påverkar medborgarna.

I kommunvalet är mitt tips att lära känna de lokala politikerna. Vad är de för sorts människor? Är det mycket snack och lite verkstad eller står de för vad de har sagt? Vad vill de åstadkomma i min kommun? Vad tycker de i etiska frågor? Överensstämmer det med mina egna värderingar?

Det är inte så lätt att välja. Just nu försöker partierna överträffa varann i retorik och generösa löften. Därför är det så viktigt att se igenom det, se på alla övriga månader de senaste fyra åren. Vad visar verkligheten upp för resultat? Det är betydligt viktigare än debatter och affischer.

Det går aldrig att hitta ett parti som har åsikter som överensstämmer med mina egna till 100%. Man får hitta de som stämmer mest, eller de som avviker minst. Man får helt enkelt hitta de som passar bäst, även om inte allt stämmer överens. Men så är ju livet i samspel med andra. Man får ge och ta, kompromissa och samsas, se vad som är bäst för alla, inte bara ett fåtal.

Jag vill uppmuntra dig att gå och rösta. Vi har en fin tradition av demokratiska rättigheter och att välja är en av dem. Det ska vi utnyttja, göra våra åsikter tydliga, visa vad vi tycker. Vi ska värna om vår rätt att rösta genom att faktiskt gå och rösta. Det finns så många möjligheter att göra det, i förtid, via posten, genom bud och förståss på själva valdagen.

Skaffa dig kunskap, ha en åsikt, vet vad du vill och vad du inte vill. Spegla det mot de partier som finns och bestäm dig för det som känns mest rätt för dig. Det är viktigt att vi engagerar oss, att vi bryr oss om de politiska frågorna för de styr vår vardag. Politik är det som styr och håller ihop vårt samhälle.

Sen finns det sakfrågor som ligger oss varmt om hjärtat, men det är ändå viktigt att se på helheten, vad kommer att vara fördelaktigt för oss alla i kommunen, i landet, i det stora hela. Vilken politik tror jag kommer att gynna oss mest och bäst? Var befinner vi oss och vart vill vi komma? Vem kan man lita på?