Nu är det snart oktober och rosa bandet-månaden. Rosa bandet för att stödja forskningen om cancer i allmänhet och bröstcancer i synnerhet. En jättebra sak som verkligen gör skillnad. Till skillnad från det som händer på sociala medier just nu.
Det delas hemliga hjärtan via messenger som tydligen ska uppmuntra kvinnor att undersöka sina bröst. Jag undrar hur då? Om du inte fått meddelandet och ser andra sätta ett hjärta på sin status får mig inte genast att tänka på bröstundersökningar precis. För att inte tala om alla män som inte ska få veta för att det är ”hemligt”.
Låter som rappakaljan enligt mej. Faktiskt är det ofta så att det är kvinnornas män som hittar knölar i sin kvinnas bröst som inte varit där förut. Och vad i ligger det hemliga i att kolla sig själv efter knölar som kan vara farliga? Jag blir faktiskt ganska provocerad av sådant. Barnsligt är det.
Samma sak med de sentimentala små ”berättelserna” om någon som kämpar mot cancer, storys som ska gillas och delas. Till vilken nytta? Jag blir bara irriterad av sådant trams som tar plats i mitt sociala flöde. Det som gör nytta är att skänka pengar till forskning om cancer, stödja rosa bandet-kampanjen bland annat.
Kanske för att jag själv vet hur det är att drabbas av cancer. Jag har följt min älskade från första misstankarna, alla undersökningar och provtagningar, röntgenundersökningar med olika tekniker. Denna eviga väntan på resultat. Fler prover och undersökningar. Diagnosen. Operationerna. Behandlingarna. Döden.
Jag blir beklämd när jag ser hur naivt man hanterar dessa inlägg och utskick. De som verkligen har sett cancer på nära håll vet att det inte är någon lek. De vet också att man uppnår inget med hemliga hjärtan eller sentimentala kopierade inlägg. Hjälp till på riktigt istället.
Vandra tillsammans med någon som är drabbad. Stöd forskning. Våga prata om det på allvar. Idag tror jag nästan alla känner eller känner till någon som drabbats av cancer. Fråga dig själv: vad skulle hjälpa denna människan? Kan jag göra något? Prata med dem, krama om dem, lyssna. Men kom för hela friden inte med käcka slogans och ryggdunkar!
Det blir bara ett sätt att hänga upp ett skynka mellan dig och den drabbade. Kom inte med ”goda råd” som du ”hört” ska hjälpa. Det enda som är sant är att alla är olika, alla drabbas olika, reagerar olika och gensvarar olika på samma behandlingar. Alla är individer och det finns ingen mall.
Det är detta som gör cancer så svårt och så lurigt. Det följer ingen rak linje, allt beror på hur kroppen reagerar på sjukdomen och behandlingen. Dessutom finns det över 200 olika cancertyper vilket gör det ännu mer komplicerat. Forskning och mer forskning är det enda som kan hjälpa tillsammans med studier av verkliga fall. Ge ditt stöd på rätt sätt!
#fuckcancer #iwishcancerwouldgetcanceranddie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar