Tillbringade lördagen med goda vänner. Då kom jag att tänka på att jag har vänner från många olika skeden i livet. Vissa gamla, andra nya. Men alla är de värdefulla, betydelsfulla och de har kommit till mig av olika anledningar. Vissa har stannat kvar, andra har passerat genom mitt liv och fortsatt bort.
Det är klasskompisarna från lågstadiet, några träffar jag ibland, andra är mer sporadisk kontakt via facebook. Det är kompisarna från tonårstiden. Men när man bor på olika håll blir inte kontakten lika regelbunden som man önskar. Det är vännerna jag lärt känna via Dvärgschnauzergruppen. Trots att flera av oss inte har hund längre, består vänskapen, som uppstod tack vare ett gemensamt intresse.
Johnnys barn, syskon och vänner som stannat och blivit mina vänner. Människor jag lärt känna via Djurens Vänner, som blivit mina vänner. Gamla och nya arbetskamrater, gamla och nya grannar. Senast idag pratade jag med en ny granne som verkar mycket trevlig, vi delar intresset för trädgård och odlingar. En gemensam nämnare är ofta startskottet för vidare vänskap.
Vänskap kan vara flyktig och ytlig, den kan vara djup och innerlig, den kan vara för en viss tid eller period i livet och vissa få varar hela livet. När man flyttar, byter jobb, skiljer sig, blir ensam, får andra intressen eller kanske andra värderingar, allt detta påverkar vår vänskapskrets. En del försvinner, andra kliver fram.
Jag är lyckligt lottad med många fina vänner och jag hoppas och tror att de tycker det samma om mig. Jag har personer jag kan samtala om allt med, be om råd, få hjälp av. En vän önskar mig god natt varje kväll, hon anar nog inte hur mycket det betyder för mig! Man behöver inte ha vuxit upp tillsammans för att växa ihop som vänner.
En del människor behöver man bara träffa en kort stund för att känna en själarnas gemenskap, andra personer är mest bara krävande och nästan kvävande. Någon sådan person kanske man behåller i sin krets av medlidande men det får inte bli för många sådana energitjuvar. Man behöver både ett givande och tagande.
En sann vänskap har balans. När du är ledsen så tröstar jag och när jag är ledsen så tröstar du. I en värld som är yta och själviskhet behöver vi få landa hos en sann vän med djup och empati. En del säger att du får de vänner du förtjänar, men det är nog inte riktigt sant.
En del människor är oerhört empatiska, hjälpsamma och lyhörda för andras behov. De kan lätt bli uppslukade av människor som har ett konstant behov av att få bli sedda, hörda och förstådda. Dessa människor är självcentrerade och kan aldrig ge något tillbaka. Men den snälla vännen kan inte säga nej.
Men visst är det ändå så att du får en vän genom att vara en vän. Du får vänner med kvalitet när du kan stå upp för dina värderingar och lär dig vikten av att ha nära vänner som du själv har valt för att du litar på dem och ni har ett ömsesidigt utbyte. Andra vänner kan man sakna, som man vet finns där men tiden räcker liksom inte till för att umgås med alla man skulle önska.
För det viktigaste av allt är ändå att bli vän med sig själv. Att man trivs i sitt eget sällskap. Min mosters man brukade säga med glimten i ögat att det finns ingen jag tycker om så mycket som mig själv. Dit når jag kanske aldrig, men jag är i alla fall nöjd med den person jag har blivit, för jag har fått jobba för att bli trygg och tillfreds med mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar