Jag har varit väldigt upptagen hela helgen och i stort sett bara varit hemma och sovit. I morse fick jag en jättebra idé om kvällens text till bloggen. Jag var redan på språng så jag hann inte göra någon anteckning. Äh, jag kommer ihåg det, tänkte jag. Sådana tankar ska man aldrig tro på. Jag har försökt komma på vad det var under hela dagen och kvällen men det är puts väck. Teflonminne säger man visst. Inget fastnar...
Samma sak om man får matrester och slänger ner i en låda och lägger in i frysen. Det kommer jag ihåg vad det är i den, tänker man kavat. Det gör man inte. Sen försöker man förtvivlat få upp locket på den frysta burken för att försöka klura ut vad den innehåller. Men där ligger bara en formlös grå massa som är omöjlig att identifiera.
Igår satt jag hos min dotter på deras altan och käkade lunch och pratade om deras flaggstång och alla regler det finns om flaggans storlek, när den ska hissas och halas och att den inte får hamna på marken. Plötsligt kunde jag inte säga gryning. Jag öppnade munnen och ordet fanns i mitt huvud men ut kom bara några konstiga ljud. Jag tog sats och försökte igen men det var tvärstopp.
Nu är det så att min dotter läser till logoped och hon kunde trösta mig med att många drabbas av tillfällig afasi någon gång. Ingen anledning till oro, men jag fick lite panik. Ord som är min ”grej”. Mitt ordförråd är stort och jag pratar och skriver hela tiden. Men enligt logopeden så är tillfällig afasi mer vanlig hos personer med stort ordförråd. Vi har fler ord att hålla reda på, helt enkelt.
Jag kunde fortsätta prata som vanligt och efter en stund kunde jag även säga ordet gryning. Men det satte igång en massa tankar hos mej. Jag tänkte på alla som drabbats av stroke eller annat och fått omfattande afasi. Vilken frustration att ha alla ord på insidan men inte kunna få ut dem.
Min blogg är min ventil, min psykolog, min terapeut och mitt sätt att bearbeta mina känslor, tankar och intryck. Jag gillar att formulera mig väl, jag försöker undvika stavfel så gott det går och jag har respekt för grammatiken. Att drabbas av afasi vore en mardröm. Men man vet aldrig vad livet ger och tar, så jag fortsätter att prata och skriva så länge jag kan. Förhoppningsvis hela livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar