Bot mot ensamhet och meningslöshet

Jag har sagt det förut och jag vill säga det igen. Det är viktigt att ha saker att se fram emot för att det ska kännas meningsfullt att fortsätta framåt. Det gäller att boka in aktiviteter och möten med människor för att skapa en framtid som känns angenäm. Att odla vänskap och underhålla relationer tar tid, men det är det som är viktigast när det verkligen gäller.

När livet kraschar är det inte prylar eller pengar som gör mig glad igen, även om det kan göra livet lite enklare. Men det är vännerna som stöttar, tröstar och uppmuntrar. Det är bara människor som kan hjälpa människor. Därför vill också jag hjälpa någon när jag kan. Har man liknande erfarenheter blir man ett ovärderligt stöd i stormarna som kommer.

Jag har tack och lov aldrig behövt känna mig ensam. Jag har alltid prioriterat vänner och relationer och när livet gör motstånd behöver man dessa vänner och relationer. Det gör livet mycket mer värt att leva och det bär genom tuffa tider. Det jag lärt mig vill jag ge vidare till andra som behöver.

Det blir en mening med lidandet om man kan använda erfarenheten till att hjälpa någon annan. En del kallar det karma. Det man gör mot någon annan kommer tillbaks till mej i samma form. Andra säger att ”positive attracts”, att man drar till sig det man utstrålar. Jag kan bara konstatera hur jag själv reagerar på negativa människor.

De är inte så roliga att vara tillsammans med, de tar energi från mig och man känner sig bara deppig och nedslagen. Det är inga bra känslor och man vill helst undvika sådana människor. Det är inte alltid som de själva förstår vilken känsla de utstrålar. De är så uppslukade av sina bekymmer och svårigheter att det blir det enda de kan se.

Om man känner sig ensam behöver man ge sig ut i världen. Aktivt ta del av det sociala livet som pågår. Våga ta kontakt, besöka platser där jag kan träffa andra, skaffa mej ett intresse eller en hobby. Möta nya männskor för att få nya kontakter. Sitta hemma och vänta ger inget resultat, man måste anstränga sig, det kanske känns lite obekvämt men det finns inget annat sätt.

Jag läste någonstans att om man söker sin själsfrände ska man besöka de platser där man trivs, för att själsfränder har samma gömställen och förr eller senare kommer man att träffas. Det är en fin tanke, så jag fortsätter leva mitt liv och göra det jag tycker om, och kanske en vacker dag kommer jag möta en ny vän. 

ingen att ta hand om utom mig själv

Jag har vuxit upp i ett hem där det nästan alltid funnits en katt. När jag var 21 blev jag med hund och sedan dess har det funnits minst en hund - oftast två och ibland tre - i mitt hem. Men för 1 1/2 år sedan fick jag avliva hund nummer sju och då kände jag att nu tar jag en paus. Jag hade dotterns katt inneboende så jag var ändå inte utan husdjur.

Det har funnits andra djur också under åren. Zebrafinkar, akvariefiskar och en liten hamster. Jag är definitivt djurvän och jag tycker att djuren berikar våra liv och vår natur. Tyvärr är det också så att djuren inte lever lika länge som vi, och en efter en har jag fått ta farväl av ett älskat husdjur. Det är svårt, speciellt om man måste fatta ett beslut om att avliva det.

Nu har jag fått ta farväl av ännu ett husdjur, dotterns katt som bott hos mej de senaste åren. Eftersom dotterns pojkvän är allergisk fick katten flytta hem till mej. Katten har varit ett sällskap och nu plötsligt är jag helt utan husdjur, i stort sett för första gången i mitt liv. Det är väldigt konstigt och lite trist.

För första gången på länge har jag bara mig själv att ta hand om. Jag behöver inte skynda hem när jag varit borta hela dagen, jag måste inte se till att det finns mat och annat hemma till husdjuret, jag kan åka bort över helgen utan att ordna kattvakt eller ta med hunden. Jag har inget annat liv att ta hänsyn till.

Det är självklart en stor frihet med det. Men även en stor tomhet. Att ha hund eller katt blir en livsstil, man blir så van vid sällskapet att man har svårt att tänka sig vara utan. Det ger också en känsla av välbefinnande att klappa ett djur, eftersom man frigör hormonet oxytocin. När vi människor klappar ett djur så blir vi lugnare, får lägre blodtryck och mängden stresshormoner i kroppen minskar. 

Men för min egen del kommer jag inte att skaffa något nytt husdjur just nu. Det känns bra att få ta hand om mej själv, göra det jag får lust med utan att behöva fundera över hur jag ska sköta om mitt husdjur. För jag gör inget halvhjärtat. Tar jag hand om ett djur, gör jag det med stort allvar och engagemang och ser till att det har det så bra som möjligt.

Nu är det min tid. Tid att utforska vad jag vill. Tid att vila, tid för aktiviteter, tid för gemenskap. När tiden är rätt kommer jag troligen att skaffa en hund igen, det vill jag gärna ha. Men till dess kommer jag att hjälpa småkrypen jag träffar på ute i naturen. Vända på skalbaggar som hamnat på rygg, bära maskar från asfalten till rabatten, flytta på grodor som lever farligt, mata fåglarna på vintern och ge dem vatten på sommaren. 

Jag anser att alla levande varelser bör behandlas med respekt, både människor och djur. Kan jag hjälpa någon så gör jag det. Kan jag göra livet lite lättare för någon så vill jag gärna göra det. Oavsett om det är en god vän eller ett enkelt djur ute i det fria. Allt liv har sin plats i ekosystemet och vi människor har ingen rätt att sätta oss över det. Tillsammans i harmoni är så det borde vara.

Livets resa

Nu har mina två semesterveckor passerat. Det blev en intensiv period som innefattade en tripp upp till norrland och en helg i torpet. Jag sparar resten av semestern till senare då jag planerar en resa till Australien, där min son bor. Så dessa två veckor gick fort, men jag tar tillvara alla sommardagar så gott jag kan även om jag jobbar på vardagarna.

Det är en skön sommar, med ömsom sol, ömsom regn. En bra blandning, för båda behövs både för naturen och min trädgård. Det är härligt att ha lite odlingar igen, efter sju år i lägenhet. Även om jag har lite bärbuskar och blommor i torpet så är det ändå mysigt att ha lite tomater, jordgubbar och kryddväxter här hemma. 

Sedan är det en lyx att ha en rejäl uteplats mot sydväst, där jag kan njuta av solen på eftermiddagarna ända till solnedgången. I skogsdungen intill kvittrar fåglarna och ekorrarna kilar omkring. Nära naturen men ändå nära stan. Ett perfekt läge enligt mitt tycke.

Torpet håller också på att få en ansiktslyftning. Det skulle målats förra sommaren men då var det helt enkelt för soligt och varmt. Så färgen har stått i förrådet över vintern men nu har jag påbörjat jobbet. Det blir fint men det är ett slitsamt arbete, speciellt att stå på stege och måla. Men nu är tre av fyra sidor klart, sen återstår knutar, fönsterfoder och vindskivor. Men jag har ju flera helger på mej så det ska nog gå.

Nästa projekt är att måla insidan och byta soffan, men det får nog bli nästa sommar. Lite i taget blir det bättre och bättre, men jag stressar inte. Jag vill göra annat än att renovera. Är man själv om jobbet så får det ta tid. Alla åtgärder är till det bättre även om det inte blir färdigt över en sommar.

Jag är betydligt mer avspänd kring livet och vardagen nu än förut. Jag löser problem allt eftersom de kommer och jag oroar mej inte i förväg. Oro löser inga problem, det gör de bara större. Jag tänker att livet är en ständig resa, ibland måste man byta färdmedel för att komma vidare, ibland måste man vänta ett slag på nästa tåg.

Men det är okej och varför inte njuta av resan, även om man vill komma fram till målet, till drömmen, till lyckan. Det är ju ändå mycket tid vi tillbringar på väg mot nya mål, mot framtiden. Så låt vägen framåt vara viktig, lärorik och en glädjefylld tillvaro. När livet är slut kommer vi inse att allt var en resa. Vi är aldrig framme, aldrig färdiga med livet förrän livet är över. Enjoy the ride!

Vad är underhållning?

Jag har mina principer när jag väljer underhållning. Jag tittar inte på våld och inte konflikter. Jag förstår inte värdet i att visa människor som hatar varann, dödar varann, bråkar med varann. Ändå är TVn full av program som visar sådant.

Jag ser inte värdet i att behöva bevittna andra människors konflikter och misslyckanden. Jag söker inte drama och är inte intresserad av att hamna i någon annans drama. Jag förstår verkligen inte att detta kan göras till underhållning. Det är inte underhållande, bara stressande.

Alla program vill tydligen ha en twist med drama. Gör-det-själv-program är inte bara med en snickare utan en arg snickare. Hollywoodfruar och andra fruar, bachelors och bachelorettes, farmare och bönder, till och med Project Runway, måste ha ett extra avsnitt med drama, där deltagarna talar ut, där man visar alla konflikter. 

Andra serier bygger helt på konflikter och drama. Ex on the beach, Paradise Hotel, Robinson... allt bygger på att folk blir osams. Det övergår mitt förstånd att någon vill titta på det och till och med kalla det underhållning. Det finns väl tillräckligt med tråkigheter i verkliga livet utan att behöva titta på det på TV också?

Samma sak med våld, lidande och död. Jag kan inte se nöjet i att behöva titta på människor som skjuter på varann, slåss och plågar varann. Då byter jag snabbt kanal. Värst är att få se människor plåga djur - och då är det inte ens påhittat, det är dagens sanning. Det får mig att undra vad det är för fel på folk.

Som ni förstår finns det inte många program kvar för mej att titta på. Naturprogram och matlagningsprogram, för jag gillar inte allsångsprogram eller frågeprogram. Så när tv-kanalförsäljarna ringer har jag inte mycket att säga dem. Jag tittar helt enkelt inte mycket på tv. Men jag har Netflix och där kan man snöa in på gamla serier och intresserelaterade program. Det var mindre våld förr i filmerna och inte så grovt. Nu slår man ihjäl varann tio gånger om och ändå dör dom inte.

Det skapar ju en avtrubbning för våldet och en övertro på människans överlevnad och förmåga att utstå våld. Det är lättare att dö än vad man kan se i actionfilmer. Nä tacka vet jag arkeologiska utgrävningar - det är spännande det! Jag vill koppla av med något trevligt, mysigt och vänligt. Det är min idé om underhållning.