Livets resa

Nu har mina två semesterveckor passerat. Det blev en intensiv period som innefattade en tripp upp till norrland och en helg i torpet. Jag sparar resten av semestern till senare då jag planerar en resa till Australien, där min son bor. Så dessa två veckor gick fort, men jag tar tillvara alla sommardagar så gott jag kan även om jag jobbar på vardagarna.

Det är en skön sommar, med ömsom sol, ömsom regn. En bra blandning, för båda behövs både för naturen och min trädgård. Det är härligt att ha lite odlingar igen, efter sju år i lägenhet. Även om jag har lite bärbuskar och blommor i torpet så är det ändå mysigt att ha lite tomater, jordgubbar och kryddväxter här hemma. 

Sedan är det en lyx att ha en rejäl uteplats mot sydväst, där jag kan njuta av solen på eftermiddagarna ända till solnedgången. I skogsdungen intill kvittrar fåglarna och ekorrarna kilar omkring. Nära naturen men ändå nära stan. Ett perfekt läge enligt mitt tycke.

Torpet håller också på att få en ansiktslyftning. Det skulle målats förra sommaren men då var det helt enkelt för soligt och varmt. Så färgen har stått i förrådet över vintern men nu har jag påbörjat jobbet. Det blir fint men det är ett slitsamt arbete, speciellt att stå på stege och måla. Men nu är tre av fyra sidor klart, sen återstår knutar, fönsterfoder och vindskivor. Men jag har ju flera helger på mej så det ska nog gå.

Nästa projekt är att måla insidan och byta soffan, men det får nog bli nästa sommar. Lite i taget blir det bättre och bättre, men jag stressar inte. Jag vill göra annat än att renovera. Är man själv om jobbet så får det ta tid. Alla åtgärder är till det bättre även om det inte blir färdigt över en sommar.

Jag är betydligt mer avspänd kring livet och vardagen nu än förut. Jag löser problem allt eftersom de kommer och jag oroar mej inte i förväg. Oro löser inga problem, det gör de bara större. Jag tänker att livet är en ständig resa, ibland måste man byta färdmedel för att komma vidare, ibland måste man vänta ett slag på nästa tåg.

Men det är okej och varför inte njuta av resan, även om man vill komma fram till målet, till drömmen, till lyckan. Det är ju ändå mycket tid vi tillbringar på väg mot nya mål, mot framtiden. Så låt vägen framåt vara viktig, lärorik och en glädjefylld tillvaro. När livet är slut kommer vi inse att allt var en resa. Vi är aldrig framme, aldrig färdiga med livet förrän livet är över. Enjoy the ride!