Jag har vuxit upp i ett hem där det nästan alltid funnits en katt. När jag var 21 blev jag med hund och sedan dess har det funnits minst en hund - oftast två och ibland tre - i mitt hem. Men för 1 1/2 år sedan fick jag avliva hund nummer sju och då kände jag att nu tar jag en paus. Jag hade dotterns katt inneboende så jag var ändå inte utan husdjur.
Det har funnits andra djur också under åren. Zebrafinkar, akvariefiskar och en liten hamster. Jag är definitivt djurvän och jag tycker att djuren berikar våra liv och vår natur. Tyvärr är det också så att djuren inte lever lika länge som vi, och en efter en har jag fått ta farväl av ett älskat husdjur. Det är svårt, speciellt om man måste fatta ett beslut om att avliva det.
Nu har jag fått ta farväl av ännu ett husdjur, dotterns katt som bott hos mej de senaste åren. Eftersom dotterns pojkvän är allergisk fick katten flytta hem till mej. Katten har varit ett sällskap och nu plötsligt är jag helt utan husdjur, i stort sett för första gången i mitt liv. Det är väldigt konstigt och lite trist.
För första gången på länge har jag bara mig själv att ta hand om. Jag behöver inte skynda hem när jag varit borta hela dagen, jag måste inte se till att det finns mat och annat hemma till husdjuret, jag kan åka bort över helgen utan att ordna kattvakt eller ta med hunden. Jag har inget annat liv att ta hänsyn till.
Det är självklart en stor frihet med det. Men även en stor tomhet. Att ha hund eller katt blir en livsstil, man blir så van vid sällskapet att man har svårt att tänka sig vara utan. Det ger också en känsla av välbefinnande att klappa ett djur, eftersom man frigör hormonet oxytocin. När vi människor klappar ett djur så blir vi lugnare, får lägre blodtryck och mängden stresshormoner i kroppen minskar.
Men för min egen del kommer jag inte att skaffa något nytt husdjur just nu. Det känns bra att få ta hand om mej själv, göra det jag får lust med utan att behöva fundera över hur jag ska sköta om mitt husdjur. För jag gör inget halvhjärtat. Tar jag hand om ett djur, gör jag det med stort allvar och engagemang och ser till att det har det så bra som möjligt.
Nu är det min tid. Tid att utforska vad jag vill. Tid att vila, tid för aktiviteter, tid för gemenskap. När tiden är rätt kommer jag troligen att skaffa en hund igen, det vill jag gärna ha. Men till dess kommer jag att hjälpa småkrypen jag träffar på ute i naturen. Vända på skalbaggar som hamnat på rygg, bära maskar från asfalten till rabatten, flytta på grodor som lever farligt, mata fåglarna på vintern och ge dem vatten på sommaren.
Jag anser att alla levande varelser bör behandlas med respekt, både människor och djur. Kan jag hjälpa någon så gör jag det. Kan jag göra livet lite lättare för någon så vill jag gärna göra det. Oavsett om det är en god vän eller ett enkelt djur ute i det fria. Allt liv har sin plats i ekosystemet och vi människor har ingen rätt att sätta oss över det. Tillsammans i harmoni är så det borde vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar