Ibland blir det bara för mycket. Livet alltså. Saker totar ihop sig och blir en ansenlig hög man ska beta igenom. De senaste två veckorna har varit så. Men nu börjar allt ordna upp sig, det är en oerhörd lättnad.
Bara det faktum att jag varit på resa till andra sidan jorden, med en restid på ett dygn och en tidsskillnad på +10 timmar gör att man blir ganska mosig i huvudet. Sen kommer man tillbaks till jobbet och förståss ligger man efter.
Dessutom är det tid att göra årsredovisningen för mitt uppdrag som god man. Det är mycket att hålla reda på och kommunens blanketter är inte helt smidiga. Så med åren har jag byggt upp ett excel-dokument där jag förbereder och summerar alla siffror. Första året tog det tre dagar att göra redovisningen. Idag tog det tre timmar att fylla i exceldokumentet.
Sen ska blanketten fyllas i om ekonomin, blankett om mitt uppdrag, blankett om hyresbidrag, blankett om inkomstförfrågan. Under året har jag också åt personens räkning förhandlat med Försäkringskassan, det är ingen dans på rosor kan jag lova.
Men oftast rullar åren på utan några ovanliga händelser och jag har varit god man i 13 år nu. Men senaste året har varit speciellt. Över lag kan jag säga att det är ett fint uppdrag att hjälpa den som inte kan klara det själv och man får en blygsam ersättning för det. Så det är inte för pengarna man gör det.
Det handlar mer om att bistå den som är i behov av hjälp, att använda mina kunskaper till att hjälpa någon annan. För att jag kan. Att kunna göra skillnad till det bättre för en människa som är i underläge. Att alla människor har rätt att ha ett bra liv, oavsett prestation.
Precis som filmen Catwalk vill berätta, alla människors rätt att skina, oavsett om man har en funktionsvariation eller inte. Ja, förresten, vem av oss är helt utan problem, svårigheter eller egenheter?
Respekt för alla människor och deras sätt att vara är en av mina grundvärderingar och jag försöker möta människor med ett öppet och kärleksfullt sinne. Självklart är det svårt ibland att inte kritisera eller bedöma människor utifrån min egen måttstock, men hur vet man vem som har rätt och vem som har fel? Och vem har mandat att bedöma det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar